Vad vill vi med idrotten? : En studie om arbetarpressens syn på den nationella och internationella arbetaridrottsrörelsen under mellankrigstiden

Detta är en Kandidat-uppsats från Uppsala universitet/Historiska institutionen

Författare: Niklas Pettersson; [2018]

Nyckelord: idrott; arbetaridrott; arbetarolympiad; arbetarpress; AIF;

Sammanfattning: Under mellankrigstiden växte arbetaridrotten i flertalet länder runt om i världen och den nya socialistiska idrotten firades med arbetarolympiader. I Sverige lyckades aldrig arbetaridrotten få sitt stora genombrott och Sverige deltog varken i arbetarolympiader eller hade särskilt stort samarbete med den internationella arbetaridrottsrörelsen. Denna studie har undersökt varför Sveriges samarbete med den internationella arbetaridrottsrörelsen nästintill uteblev  och följaktligen varför Sverige aldrig deltog i arbetarolympiaderna. Genom en kvalitativ innehållsanalys av arbetarpressen under mellankrigstiden har denna studie kartlagt huvudanledningarna till varför Sveriges samarbete med den internationella arbetaridrottsrörelsen var förhållandevis liten. Det svenska socialdemokratiska arbetarpartiet ansåg till skillnad från andra socialdemokratiska partier att den vanliga idrotten var bra för arbetare då detta utgjorde ett neutralt forum som tillät umgänge över klassgränserna. Arbetaridrotten hade inte en naturlig plats i det svenska samhället och man ansåg att den bröt mot idrottens allra heligaste, dess politiska neutralitet. Svenska kommunister var därmot av en annan åsikt och ansåg att idrotten inte alls var politiskt neutral utan ett medel som borgerligheten använde för att förblinda och fördumma arbetarklassen. Arbetaridrotten ansågs därför av kommunister som nödvändig för att arbetare ska kunna bedriva idrott. Det var även kommunister som grundade Arbetarnas Idrottsförbund (AIF). Den internationella arbetaridrotten leddes nästan uteslutande av socialdemokrater. Följaktligen ville det kommunistiska AIF inte beblanda sig med dem och man talade i termer som att ledarna för den internanationella arbetaridrotten var "socialfascister". Socialdemokrater hade heller ingen större vilja att engagera sig för den internationella arbetaridrotten då man ansåg att den vanliga idrotten var en tillräckligt god representant för arbetarnas intressen. På Sovjetunionens initiativ inleddes i mitten av 1930-talet det som kom att kallas för folkfrontspolitiken. Detta innebar ett närmande från kommunister till socialdemokrater för att visa en enad socialistisk front mot den växande fascismen. Detta skedde även i Sverige och från den undersökta kommunistiska pressens reportage från arbetarolympiaden i Antwerpen 1937 finner enbart lovord. Delar av den socialdemokratiska pressen som undersökts tycks också ha ändrat inställning till ett eventuellt svenskt deltagande i arbetarolympiaden i samband med 1937-års arbetarolympiad. Detta verkar dock bero på det svenska deltagandet i de olympiska spelen i Berlin år 1936. Dessa olympiska spel hade varit uppenbart politiskt och Nazityskland tilläts demonstrera sin oerhörda propagandamaskin. Därmed var idéen om idrottens politiska neutraliet bruten och det endast genom svenskt deltagade i dess motpart, arbetarolympiaderna, kunde den återupprättas.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)