Det yttersta ansvaret - en jämförelse av socialtjänstens ansvar och en förälders ansvar över ett barn med funktionsnedsättning

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Lunds universitet/Juridiska institutionen; Lunds universitet/Juridiska fakulteten

Sammanfattning: Ett barn med funktionsnedsättning kan ansöka om bistånd för att avlasta föräldrarna i vårdnadsansvaret. Vid bedömning om bistånd ska beviljas eller inte, ska beslutsfattaren bedöma föräldraansvarets omfattning. Föräldraansvaret är ett begrepp som syftar till att jämföra det ansvar en förälder till ett barn med funktionsnedsättning har och det ansvar en förälder till ett barn utan funktionsnedsättning har. Föräldraansvaret utgår ifrån 6 kap. 2 § FB som stadgar att varje barn har rätt till trygghet, omvårdnad och en god uppfostran. En förälder till ett barn med funktionsnedsättning har således samma ansvar att tillgodose sitt barns behov som en förälder till ett barn utan funktionsnedsättning i motsvarande ålder. Samtidigt har socialtjänsten ett ansvar att verka för att alla barn växer upp under trygga och goda förhållanden och att barn och vuxna med funktionsnedsättning får möjlighet att leva som andra. Syftet med uppsatsen är att undersöka gränsdragningen mellan socialtjänstens ansvar över barn med funktionsnedsättning och föräldraansvaret för ett barn med funktionsnedsättning. Vidare kommer uppsatsen att undersöka hur de olika kvalitetsbegreppen inom SoL och LSS, det vill säga skälig levnadsnivå respektive goda levnadsvillkor, påverkar socialtjänstens ansvar och föräldraansvarets omfattning utifrån två insatser från vardera lag. Insatserna är avlösning i hemmet enligt SoL och avlösarservice i hemmet enligt LSS. Motivet till de valda insatserna är att de är en av de vanligaste insatserna för barn under 18 år och att de i sin natur riktar sig till anhöriga. För att uppfylla syftet kommer uppsatsen att bestå av två delar, dels en deskriptiv del av gällande rätt, dels en empirisk studie av rättsfall. Metoderna som kommer att användas är den rättsdogmatiska metoden och den rättsanalytiska metoden. Uppsatsen kommer att använda sig av dels ett rättssäkerhetsperspektiv, dels ett anhörigperspektiv. Rättssäkerhetsperspektivet tar sikte på de olika begreppen som finns i respektive lag för att uppfylla de utsatta mål som finns stadgade i lagarna. Anhörigperspektivet kommer att användas vid dels undersökning av de valda insatserna, dels vid den empiriska undersökningen. Den empiriska undersökningen har granskat 40 st rättsfall från förvaltningsdomstolarna i Sverige. 20 st rättsfall berör avlösning i hemmet enligt SoL medan resterande 20 berör avlösarservice i hemmet enligt LSS. Vid den empiriska undersökningen har en metod använts för att kunna göra en enhetlig granskning av rättsfallen. Slutsatsen utifrån den deskriptiva delen är att föräldraansvaret har en större omfattning vid sökt bistånd enligt SoL än vid sökt bistånd enligt LSS. Det är enligt min åsikt att utifrån det målorienterade syftet i SoL, begreppet ”skälig levnadsnivå” som är en miniminivå på insatsen och det faktum att lagen bedömer familjen som en enhet att större ansvar läggs över på föräldrarna för att tillgodose barnets behov. Å andra sidan är slutsatsen utifrån den empiriska undersökningen att det inte går att se någon skillnad i förvaltningsdomstolarnas bedömning av föräldraansvaret utifrån SoL och LSS. Det framgår inte heller hur rätten har gjort sin bedömning av föräldraansvaret eller vad rätten har utgått ifrån när de har gjort en jämförelse mellan barnet som har ansökt om insatser och ett barn i motsvarande ålder. De båda resultaten är både motsägelsefulla och skapar en rättsosäkerhet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)