Att lära med händerna : En studie av vad, hur och varför man lär i slöjden

Sammanfattning: Uppsatsen är en undersökning av elevers och lärares upplevelser av lärandet i slöjden. Frågeställ-ningarna berör innehållet i lärandet, sättet att lära och syftet med ämnet. Metoden är observationer med låg struktur och semistrukturerade intervjuer med lärare och elever, delvis inspirerade av observationerna. Studien gjordes på två olika skolor. Antalet observationer är sju, elevintervjuerna är 17 och lärarintervjuerna fyra. I litteraturgenomgången behandlas Nationella utvärderingen 2003, vars resultat är en utgångspunkt för studien. Vidare ingår litteratur om slöjd i skolan, om mästarlära, tyst kunskap och situerat lärande. Resultatet av studien visar att när eleverna talar om vad de lär sig i slöjden kan man dela upp deras utsagor i två nivåer. Dels handlar det om uttalanden om vad de lär sig i slöjden, dels om uttalanden om vad en duktig slöjdelev kan, eller vad läraren sätter betyg på. På den första nivån handlar det framför allt om ämnesfakta, den andra nivån är mer mångfacetterad. Där handlar det ofta om över-gripande förmågor, som t ex självständighet och problemlösningsförmåga. När lärarna talar om vad lärinnehållet i slöjden är ingår båda nivåerna. Vidare visar resultatet att sättet att lära i slöjden är att lära genom att göra och att lära av varandra, både av läraren i ett traditionellt mästar-lärlingförhållande och av kamrater. Vissa delar av slöjdkun-skaperna tycks vara svåra att verbalt formulera, kunskapen kan ses som kroppslig. Eleverna upplever inte att slöjden har någon betydelse för vidare studier eller arbetsliv, utan ser en-bart vardagskunskaperna som användbara. I jämförelse med skolans övriga undervisningsämnen ses slöjd av eleverna som oväsentlig. Lärarna anser att de förmågor slöjden utvecklar är väsentliga för elevernas framtida liv. Lärarna anser också att syftet med slöjden är att utveckla hela människan. Resultaten diskuteras utifrån frågeställningarna och litteraturen.