Klinisk hantering av dystoki och kejsarsnitt hos tik : en deskriptiv studie vid Universitetsdjursjukhusets Smådjursklinik hösten 2018

Sammanfattning: För cirka 2–16 % av dräktiga tikar uppstår dystoki, hos 60 % av dessa krävs kirurgiska åtgärder i form av kejsarsnitt. I den här studien beskrivs systematiskt hanteringen av dystokier som leder till kejsarsnitt vid Universitetsdjursjukhusets (UDS) Smådjursklinik. Under perioden sept-nov 2018 utfördes sex akuta kejsarsnitt vid UDS. Sex tikar födde totalt 33 valpar, varav 28 valpar födda via kejsarsnitt. Hälften av tikarna i studien var av rasen fransk bulldogg. Övriga raser i studien inkluderar pomeranian, welsh corgi cardigan samt lagotto romagnolo. Värksvaghet var bakomliggande orsak till dystoki hos fyra av sex tikar i studien. Hos övriga tikar hade dystokin troligen obstruktiva orsaker. Indikationer för kejsarsnitt i studien inkluderade primär och sekundär värksvaghet, allmänpåverkan hos tiken, misstanke om obstruktiv dystoki, fetal stress m.m. Blodprov togs på samtliga tikar, hypokalcemi sågs hos hälften av tikarna. Fem av sex tikar röntgades, i samtliga fall kunde dräktigheten bekräftas, alla foster var välmineraliserade och inga tecken på fosterdöd sågs. Hos fyra tikar sågs heller inga fellägen. Endast två av sex tikar ultraljudades, trots att ultraljud är ett utmärkt verktyg för att utvärdera fostrens viabilitet och upptäcka fetal stress, vilket är en tydlig indikation för omedelbart kejsarsnitt. Fyra tikar fick initialt medicinsk behandling med kalcium intravenöst. Ingen av tikarna i studien behandlades med oxytocin för att stimulera värkarbetet. Inför kejsarsnittet preoxygenerades samtliga tikar. Två tikar premedicinerades med fentanyl. För samtliga tikar inducerades narkosen med alfaxalon. Två tikar fick lokalbedövning med lidokain. Sevofluran användes för underhåll av narkosen hos fyra av tikarna, för två av tikarna användes istället isofluran. Med god planering kan valparna förlösas 5–15 min efter induktion av narkosen, för tre av tikarna i den aktuella studien var samtliga valpar förlösta inom 16 minuter. 28 valpar föddes via kejsarsnitt. Vid återupplivning/aktivering av valparna efter kejsarsnitt gnuggades alla valpar torra med handdukar och luftvägarna sögs rutinmässigt rena med valpsug. Någon form av värmekälla användes för alla valpar. Endast en valp gavs syrgas i samband med återupplivningen. Tre kullar placerades i syrgasbur då återupplivningen var avslutad. Fyra valpar gavs hjärtmassage. Tre valpar gavs glukos oralt. Inga andra läkemedel användes i samband med återupplivning av valpar födda via kejsarsnitt. Totalt 28 valpar undersöktes enligt Apgar-skalan. De allra flesta valparna (64 %) tillhörde den högsta poängkategorin, 7–10 Apgar-poäng. Totalt 18 % av valparna tillhörde kategorin med 4– 6 Apgar-poäng, lika stor del, 18 %, tillhörde den lägsta poängkategorin (0–3), endast en av totalt fem valpar i denna kategori levde efter två timmar. Högst mortalitet sågs därmed i den lägsta Apgar-kategorin. Samtliga valpar i högsta och mellersta kategorin levde efter två timmar. Den neonatala mortaliteten omedelbart efter födelsen samt efter två timmar för valpar födda via kejsarsnitt var i studien 14 %. Detta resultat är jämförbart med valpöverlevanden i flertalet andra studier. Samtliga tikar överlevde till utskrivning från djursjukhuset. Resultatet i studien visar att hanteringen av dystoki och kejsarsnitt hos tik generellt är god vid UDS Smådjursklinik. Med rutinmässig användning av ultraljud skulle fetal stress kunna upptäckas tidigare och i större utsträckning än i dagsläget, vilket möjliggör för tidigare insatta åtgärder/tidigare beslut om kejsarsnitt. Genom att förbättra den neonatala omvårdnaden efter kejsarsnitt och i större utsträckning ge valparna syrgas samt ventilera/intubera valpar med apné torde den neonatala överlevnaden kunna förbättras ytterligare. Oavsett hur bra behandling tiken och valparna ges på djursjukhus är det dock avgörande att djurägaren söker hjälp i tid.