Konkursförvaltares ansvar : En studie med särkskilt fokus på förvaltarens skadeståndsansvar för rättegångskostnader

Sammanfattning: I denna uppsats har jag undersökt vilket skadeståndsrättsligt ansvar som kan åläggas en konkursförvaltare. Ett särskilt fokus har lagts på frågan om rättegångskostnader och under vilka förutsättningar en konkursförvaltare genom skadestånd kan bli tvungen att ersätta dessa. Uppsatsen innehåller inledningsvis en introduktion till obeståndsrätten, skadeståndsrätten samt de processrättsliga regler som gäller när ett konkursbo är part i en rättegång. Därefter ges en redogörelse för de lagar och den praxis som reglerar konkursförvaltarens skadeståndsansvar. Förvaltaren har främst ett ansvar i förhållande till borgenärerna. Detta är ett relativt strängt ansvar som kan drabba förvaltaren vid fel eller försummelser i förvaltningen av boet. Ett särskilt problem är konkursförvaltarens ansvar för boets rättegångskostnader. En konkursförvaltare ställs ibland inför en situation där denne måste välja mellan att låta konkursboet träda in i en pågående tvist eller att lämna den. Vidare uppkommer ibland situationer där konkursförvaltaren själv måste fatta beslut om denne ska inleda en ny rättegång för att kräva tillbaka tillgångar till konkursboet. Om förvaltaren inte inleder en tvist som kan vara till gagn för konkursboet kan denne ådra sig skadeståndsansvar, men sådant kan också drabba förvaltaren om denne inleder en tvist som vållar boet skada i form av rättegångskostnader. Dessutom kan förvaltaren, under särskilda omständigheter, åläggas ett eget ansvar för motpartens rättegångskostnader i de fall konkursboet saknar tillgångar. Frågan har varit föremål för flera avgöranden och saknar ett allmängiltigt svar. Flera omständigheter påverkar bedömningen, bland annat om borgenärerna samtyckt och konkursboets ekonomiska ställning. HD har i ett avgörande (NJA 2006 s. 420) uttalat att det inte finns någon generell norm som säger att motparten, vid vinst i processen, ska ha en garanterad rätt till ersättning för sina rättegångskostnader, men att konkursförvaltaren i vissa fall kan bli skyldig att ersätta dessa. För egen del anser jag avslutningsvis att det vore rimligt att, i varje fall i vissa fall, införa en lagstiftad skyldighet för borgenärerna i ett medellöst konkursbo att ställa säkerhet för rättegångskostnader innan förvaltaren tillåts inleda en process. Detta är dock en svår fråga som kräver noggranna överväganden.