Verksamhetssyftet och 8 kap. 42 § aktiebolagslagen - En analys av tillämpningen av 8 kap. 42 § aktiebolagslagen vid styrelsens eller den verkställande direktörens överskridande av verksamhetssyftet

Sammanfattning: Det råder oklarhet kring hur 8 kap. 42 § ABL, vilken behandlar behörighets- och befogenhetsöverskridanden, ska tillämpas vid styrelsens och den verkställande direktörens överskridande av verksamhetssyftet när de rättshandlar för bolaget. Syftet med denna uppsats att undersöka och analysera denna oklarhet. Vid författandet av uppsatsen har både rättsdogmatisk och EU-rättslig metod använts. Styrelsen har behörighet att binda bolaget genom rättshandlingar som faller inom förvaltningen av bolagets angelägenheter. Den verkställande direktören har behörighet att binda bolaget genom rättshandlingar som faller inom den löpande förvaltningen. Styrelsens och den verkställande direktörens befogenhet begränsas av föreskrifter i bolagsordningen och av föreskrifter från överordnat bolagsorgan. Det finns även befogenhetsinskränkningar som följer av lag. Verksamhetssyftet utgör en befogenhetsinskränkning. Enligt 3 kap. 3 § ABL ska, om bolagets verksamhet helt eller delvis ska ha ett annat syfte än att ge vinst till fördelning mellan aktieägarna, detta anges i bolagsordningen. Har bolaget vinstsyfte framgår detta alltså av lagen, medan ett annat syfte framgår av bolagsordningen. 8 kap. 42 § andra stycket ABL behandlar befogenhetsöverskridanden. Enligt andra styckets första mening gäller en rättshandling inte mot bolaget om styrelsen, den verkställande direktören eller en särskild firmatecknare har överskridit sin befogenhet och tredje man insåg eller bort inse befogenhetsöverskridandet. Enligt andra meningen i samma stycke gäller detta dock inte när styrelsen eller den verkställande direktören har överträtt en föreskrift om bolagets verksamhet eller andra föreskrifter som har meddelats i bolagsordningen eller av ett annat bolagsorgan. 8 kap. 42 § andra stycket ABL har i utsträckning utformats mot bakgrund av en bestämmelse i ett direktiv från EU. Direktivbestämmelsens syfte är att skydda tredje mans intresse, men den reglerar inte uttryckligen överskridanden av verksamhetssyftet. Mot bakgrund av ordalydelsen i 8 kap. 42 § andra stycket ABL finns det en risk att om ett annat syfte än vinstsyfte är för handen så tillämpas andra meningen på överskridanden av verksamhetssyftet, och om vinstsyfte är för handen tillämpas första meningen. Om det rör sig om ett bolag som har vinstsyfte men som ändå har skrivit in syftet i bolagsordningen, skulle det rimligen finnas grund för tillämpning av både första och andra meningen. Detta framstår som en orimlig ordning och är heller sannolikt inte lagstiftarens avsikt. Rimligen borde alla syftesöverskridanden behandlas på samma sätt. Eftersom EU-direktivet, och till följd av detta även den svenska bestämmelsen, uttryckligen stadgar att överskridanden av bolagsordningsbestämmelser inte ska kunna leda till ogiltighet vid motpartens onda tro, tycks mycket tala för att överskridanden av verksamhetssyftet ska behandlas enligt 8 kap. 42 § andra stycket andra meningen ABL. Detta beror framför allt på det faktum att verksamhetssyftet i svensk rätt ibland kan finnas i bolagsordningen. Den i detta stycke föreslagna tolkningen framstår vara den tolkning som är mest förenlig med direktivet.