Till upphovsrätten närstående rättigheter- Hur efterlevs de i praktiken?

Sammanfattning: Uppsatsen redogör för hur den digitala distributionsformen streaming förhåller sig till gällande rätt och vilka rättigheter upphovsmän och utövande artister har till denna distributionsform. Upphovsrättslagen är en skyddslagstiftning som syftar till att ge skydd åt upphovsmän och utövande artisters prestationer. På senare tid har den upphovsrättsliga lagstiftningen som en följd av det digitaliserade samhället kommit att kompletteras av en rad olika EU-direktiv som syftat till att svara mot den tekniska utvecklingen och nya nyttjandeformer som skapas. Den tekniska utvecklingen sker emellertid i sådan takt att lagstiftningen fått svårt att hålla jämna steg. Konsekvensen av detta blir att lagstiftningen inte i alla avseenden motsvarar den tekniska utvecklingen. Som en följd av denna problematik finns det idag ingen legal definition av vad streaming utgör för upphovsrättsligt relevant förfogande. Enligt artikel 3.1 i Infosoc-direktivet som är implementerat i svensk lag stadgas det att upphovsmän erhåller en ensamrätt att tillåta eller förbjuda varje överföring till allmänheten av deras verk. Överföringsrätten enligt artikeln syftar till att vara teknikneutral och därmed omfatta all teknisk överföring av upphovsrättsliga verk. Utövande artister har enligt URL en uteslutande rätt att förfoga över sitt verk och göra det tillgängligt för allmänheten om framförandet är av karaktären on-demand. Definitionen av ett on-demand-framträdande är enligt WIPO att mottagaren på en webbsida som tillhandahåller en streamingtjänst av musik väljer vilka låtar denna vill lyssna på. Vid den typ av streaming som idag är mycket populär kan mottagaren själv välja på vilken låt denne vill lyssna på och vid vilken tidpunkt. Med denna tolkning av streaming måste det även här anses föreligga en ensamrätt för utövande artister att förfoga över sina verk. Trots att upphovsrättslagen tillskriver upphovsmän och utövande artister ett starkt skydd till deras prestationer är det inte alltid som dessa efterlevs i praktiken. Upphovsrättslagens bestämmelser är dispositiva och kan därmed ersättas av avtal mellan parterna. Inom musikbranschen är det vanligt att artisten via avtal överlåter sina rättigheter till skivbolag som därmed inträder som rättighetshavare. Mellan artisten och skivbolaget föreligger i sådana situationer avtal som reglerar vilken rätt till ersättning artisten har för överlåtelsen. Eftersom det inte finns någon definition av vad streaming utgör för typ av upphovsrättsligt förfogande tillämpar skivbolagen sin egen tolkning och ersätter artister för digitala nyttjanden vilka jämställs med fysisk försäljning. Det har emellertid av aktörer i branschen hävdats att streaming enligt dessa artistavtal inte bör tolkas som fysisk försäljning utan istället som licensiering vilket skulle ge artisterna en betydligt högre ersättning. Enligt svensk rätt råder avtalsfrihet. Dock måste det anses att artisterna har en underlägsen ställning gentemot stora aktörer såsom skivbolag, vilket gör att de lätt kan komma att ingå oförmånliga avtal. För att komma till rätta med problematiken med att artister till följd av avtal inte åtnjuter det skydd de är garanterade enligt upphovsrättslagstiftningen borde lagreglerna ses över och genom ändring ge upphovsmän och utövande artister en starkare ställning gentemot skivbolag i avtal som rör deras grundläggande rättigheter enligt lag.