Calculating the dead load distribution in a cavity wall

Sammanfattning: Genom historien har flera olika tegelkonstruktioner använts. På 50-talet utvecklades skalmuren som idag dominerar tegelmarknaden. En studie har utförts i ett försök att förbättra hur skalmurar ska dimensioneras. Kommersiella beräkningsmodeller som används i dagsläget resulterar i överdimensionerade skalmurar där dyra konsoler möjligtvis används i onödan. Skalmurar utsätts i princip endast för sin egentyngd och är därför huvudlasten vid dimensionering. Syftet med rapporten är att utveckla en mer korrekt metod för uträkning av egenviktens fördelning i skalmurar för att minska belastningen i murverkets svaga områden. Detta kan i sin tur göra det möjligt att konsoler inte behöver användas för att förstärka de svaga delarna. Arbetet utforskar möjligheten att använda finita elementmetoden för att beräkna egentyngdens fördelning och utförs med programmet FEM-design. De nuvarande kommersiella beräkningsmodellerna använder sig inte av finita elementmetoden och skillnaderna mellan dessa två olika utgångslägen är okända. Rapportens huvudmål är att jämföra den nya metoden som tillämpar finita element metods beräkningar gentemot den gamla metodens beräkningar. Detta utförs genom att studera ett fiktivt exempel av en skalmur som med den gamla metoden hade behövt konsoler. Resultatet visade att den nya metoden kan förbättra egentyngdens fördelning i skalmuren och konsoler kan därför undvikas i detta fall.