En studie i text/musikproblematik : Relationen mellan dikt och ton i sånger av Lille Bror Söderlundh och Emil Sjögren.

Sammanfattning: ABSTRACT Anna Axelson: En studie i text/musikproblematik. Relationen mellan dikt och ton i sånger av Lille Bror Söderlundh och Emil Sjögren. – Uppsala: Musikvetenskap 2004. C-uppsats. Syftet med denna uppsats är att belysa ordens och tonernas inbördes relation i romanser och visor. För detta ändamål har två visor av Lille Bror Söderlundh och två romanser av Emil Sjögren studerats. Sångernas rytmik, melodik, harmonik och dynamik har analyserats i relation till texternas innehåll. Målet var att påvisa de nära sambanden mellan ord och ton – mellan tonsättarnas bruk av musikens parametrar, och dikttexternas handlingar och stämningar. Ambitionen med uppsatsen är även att den ska förmedla olika perspektiv på text/musikproblematik som ämne. Analyserna av de fyra sångerna placeras in i ett större sammanhang. Perspektiven på text/musikproblematik tillhandahålls av litteratur skriven av musikteoretiker och litteraturvetare som diskuterar dikttonsättandets möjligheter och begränsningar. En del iakttagelser beträffande Sjögrens romanser jämförs mot det som skrivits i musikteoretiska avhandlingar om hans musik. Resultatet av undersökningen indikerar att Emil Sjögren främst genom sin harmonibehandling tolkar dikt i musik. Behandlingen av harmoniken är framträdande i jämförelse med behandling av melodik och rytmik. Kromatiska ackordprogressioner är vanliga, liksom elliptiska tonartsutvikningar. Ackord med stark färgverkan (klangreiz) utnyttjas. Lille Bror Söderlundh tolkar texten i de analyserade visorna främst genom rytmik och harmonik. En strofisk dikt får en melodirytm som fångar dikttextens kärnord. Modala harmonier återspeglar dikttexternas folkliga teman.