Stretching, ett omdebatterat ämne; i kombination med träning eller som enskild skadepreventiv intervention hos idrottare. : En litteraturstudie

Detta är en Kandidat-uppsats från Luleå tekniska universitet/Institutionen för hälsovetenskap; Luleå tekniska universitet/Institutionen för hälsovetenskap

Sammanfattning: Bakgrund: Stretching är en metod innehållande specifika rörelser med syfte att tänja ut muskelfascia, ligament och senor. Det finns olika varianter av stretching med gemensamma karaktärsdrag. Stretching har visats ha en positiv inverkan på rörelseuttag, både på kort och lång sikt. Inom idrott utsätts deltagarna för biomekaniska påfrestningar vilket kan resultera i skador. För att reducera antalet skador har stretching och träning blivit en vanligt förekommande intervention, trots att tidigare forskning har påvisat ett varierat resultat. Syfte: Syftet med studien var att sammanställa litteratur som undersöker stretching som enskild skadepreventiv intervention eller i kombination med träning hos idrottare. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna Cinahl, AMED, Pubmed, SPORTDiscus, Web of science och PEDro för att sammanställa vetenskap inom ämnet. För att öka specificitet i sökträffarna användes kontrollerade ämnesord i de olika databaserna. Efter urvalsprocessen inkluderades 10 artiklar i studien. Resultat: Åtta artiklar påvisade ett minskat antal skador hos deltagarna som utförde stretching enskilt eller i kombination med träning, varav sju av dessa med statistisk signifikant skillnad mellan interventions- och kontrollgrupp. I fem av artiklarna genomförs stretching tillsammans med träning och i två artiklar utförs enbart stretching. Tre artiklar är av tvärsnittsdesign och det var därmed svårt att utläsa hur interventionerna utfördes. Den metodologiska kvalitetsgranskningen enligt PEDro-skalan gav ett genomsnittligt värde av 4,4/10. Konklusion: Resultatet i denna studie påvisade att stretching enskilt eller i kombination med träning kan vara en skadepreventiv intervention hos idrottare. Studiernas varierande design och låga kvalitetspoäng medför att evidensgraden inte kan bedömas. Vidare forskning krävs med fler undersökande RCT-studier med en mer standardiserad utformning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)