"Det handlar om tur" : Hur logopeder inom hälso- och sjukvården upplever arbetet med barn i skolåldern med språkstörning
Sammanfattning: I skolan ställs höga krav på språklig förmåga hos barn och för barn med språkstörning kan det innebära svårigheter att klara skolans kunskapskrav. En språkstörning kan också leda till svårigheter med sociala relationer och socioemotionell problematik till följd av den nedsatta språkliga förmågan. För att barn med språkstörning ska klara skolgången är de ofta i behov av logopediska insatser, men trots detta avslutar majoriteten av regionerna i landet logopedisk vårdkontakt vid skolstart. Möjligheten att få logopediska insatser skiljer sig beroende på var i Sverige barnet bor. Tidigare studier visar att ansvarsfördelningen mellan skolan och hälso- och sjukvården skiljer sig över landet, vilket riskerar att leda till ojämlikheter i vilka språkliga insatser barn med språkstörning i skolåldern erbjuds. Syftet med studien är att undersöka hur logopeder inom hälso-och sjukvården upplever arbetet med barn med språkstörning i skolåldern för att bidra till en mer likvärdig utbildning och vård. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer med elva logopeder, anställda inom fem olika regioner. Intervjuerna transkriberades och analyserades med innehållsanalys. Resultatet i studien visade att flera logopeder upplever en otydlig ansvarsfördelning mellan skola och hälso- och sjukvård gällande uppdraget att tillgodose barnets behov av språkliga insatser. Logopederna upplever att arbetet med barn med språkstörning i skolåldern begränsas av resursbrister och personbundna egenskaper (exempelvis kunskap, intresse och erfarenheter) både i skolan och hälso- och sjukvården. I intervjuerna belyser logopederna vikten av att se barn med språkstörning från flera perspektiv och att ge fortsatta logopediska insatser också under skolåren för att minska risken för konsekvenser till följd av en språkstörning. Tydliga och evidensbaserade riktlinjer för arbetet med barn med språkstörning lyfts som fördelaktigt. Slutligen konstaterades att en god samverkan mellan skolan, hälso- och sjukvården och vårdnadshavarna upplevs vara betydelsefullt för att barn med språkstörning i skolåldern ska få en mer likvärdig utbildning och en mer jämlik vård.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)