Metodik för att förhindra metanemissioner från avfallsdeponier, tillämpad vid Albäcksdeponin, Trelleborg
Sammanfattning: Gasbildning i deponier kan pågå under mycket lång tid, och bidrar i väsentlig grad till antro-pogena utsläpp av växthusgaser i form av metanemissioner. Det finns ett behov av att få bättre kännedom hur läckage av metan sker, och av miljö samt ekonomiska skäl, är det viktigt att samla in och återvinna metangas. Albäcks avfallsupplag i Trelleborg, har sedan årsskiftet 2008/2009 upphört efter mer än 50 års deponeringsverksamhet. Syftet med projektet var att ta fram information om gasläckage, mäta metanutsläpp från avfallsupplagsytor, och att utveckla en generell metodik för att minska metanläckage från deponier. I projektet har ett handburet laserinstrument av typen ”LaserMethane Mini” använts för skanning efter läckagekällor. Fältmätningar med laserinstrumentet kompletterades med borrningar, där prover togs för att analysera ytskiktets egenskaper, samt bestämma organisk halt av deponerat avfall. Borrningar utfördes i ett försök att finna ett samband mellan upptäckta läckagekällor och ytskiktets täthet, samt halten av nedbrutet organiskt material. Metanproduktion av deponerat avfall kan påverkas av tätare täckning, vilket ger torrare avfall med mindre gas-produktion, men även åldern på deponerat material är av betydelse. Undersökningarna visar att läckage vid Albäcks avfallsupplag i första hand består av punktläckage, men även områden av diffust metanläckage över ytor med okänd läckagekälla. Det har även noterats att läckage ofta förekommer i anslutning till olika brunnar, gasledningar samt observationsrör. Flera punktkällor visar att metannivåer vid en tidpunkt kan vara mycket höga, för att vid nytt mättillfälle visa knappt mätbara värden. Ytor som visar större känslighet för metanläckage är slänt, släntkrön samt släntfot. Punktläckage visar sig ofta vara kopplat till områden med död vegetation eller kala regioner, samt sprickbildning i ytskiktet. Ytskiktets täckmaterial har visat sig vara av betydelse, där mäktigare lager i kombination med tätande finmaterial tydligt visat färre läckagekällor. Inverkan av vinden vid mätning av metanemission är av stor vikt, där koncentrationen av metan kan öka eller sjunka med vindens styrka. Effekten av meterologiska faktorer som lufttryck på metanemissioner har inte kunnat påvisas från fältmätningarna. Baserat på väderdata som insamlats under mätningarna, har lufttrycket varierat mycket lite och kan möjligen vara orsaken till att inga slutsatser kan dras. Vid bestämning av organisk halt i deponin visar detta att det är generellt högre halter av föraskat kol från deponins yngre faser. Borrprover visade även att olika djup gav varierande viktförlust, vilket troligen beror på unika nedbrytningsmiljöer. Genomförda tätningar vid utsatta punktläckage uppvisade goda resultat direkt efter första mätningarna, men återkontroll demonstrerade att flera tätade objekt blivit utsatta för oväntat höga påfrestningar. Några förändringar av uppsamlad deponigas efter utförda tätningar av större gasläckor, har inte kunnat påvisas, utan påverkar troligen endast lokalt tätat objekt genom minskat läckage.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)