Fallet Ragnar : En studie om relationen mellan medier, brott och det pressetiska ramverket

Sammanfattning: Den 11 maj 2010 begås ett trippelmord i Härnösand. Offren är ett ungt syskonpar och deras pappa. Det ska senare visa sig att gärningsmannen är en 21-årig bror till syskonen och pappan är hans tidigare styvfar. Två månader senare döms han till psykiatrisk vård.   Ambitionen med uppsatsen var att undersöka hur olika tidningsmedier rapporterar om brott och hur de i samband med detta konstruerar händelsen och de närvarande aktörerna. Uppsatsen inriktade sig på nyhetstexter gällande morden som publicerades i Aftonbladet, Dagens Nyheter och Tidningen Ångermanland mellan den 12-14 maj respektive 7-9 juli 2010. Syftet var att undersöka hur Ragnar Nilsson representeras i nyhetstexterna under gripandet respektive fällande dom. En teoretisk utgångspunkt var att det är medierna som bidra till att konstruera aktörernas identiteter och relationer och metoden som användes var kritisk diskursanalys genom Fairclougs tredimensionella modell.   Resultatet från analysen visade att tidningarnas representation av Ragnar Nilsson skilde sig åt mellan gripandet respektive rättegången. Under rapporteringens första stadium konstrueras Ragnar Nilsson som en brutal och galen mördare som begått det fruktansvärda vansinnesdådet helt utan motiv. Han representeras som aggressiv, hänsynslös och näst intill omänsklig. Han konstrueras även som en intelligent och trevlig kille som det plötsligt slog slint för. Under analysens andra del representeras han främst som psykiskt sjuk och som ett offer. Även tidningarna skilde sig åt när det kom till rapporteringens karaktär och deras förhållningssätt gentemot de pressetiska reglerna. Exempelvis publicerade både AB och TÅ Ragnar Nilssons namn och bild. TÅ var dock något försiktigare i användningen av privata aktörer – d.v.s. användningen av vänner och bekanta som nyhetskällor. DN:s rapportering framstod som försiktig i jämförelse med TÅ och AB:s rapportering.