INTEGRERINGSMODELLEN - Ett användbart planeringsverktyg för att beskriva fysiskaintegreringsförutsättningar? : UNDERSÖKNING OCH ANALYS AV EN METOD FÖR BEDÖMNING OCH REDOVSING AV FYSISKA STRUKTURELLA INTEGRERINGSASPEKTER

Sammanfattning:

Sammanfattning

Under en relativt lång tid har det inom samhällsplaneringsdebatten framhållits vikten av att verka för en utveckling som tar oss från funktionsseparerade, segregerande och trafikalstrande stadsbyggnadsstrukturer till den funktionsblandade attraktiva staden som erbjuder närhet, jämlikhet och minskat biltransportbehov mellan dess väl sammanlänkade och integrerade stadsdelar och funktioner.  En tydligt rådande trend och utveckling inom stadsplanering är också den ökade fokuseringen på att hitta modeller och verktyg för att kunna bedöma och utvärdera stadsutvecklingsförslag ur holistiska hållbarhetsperspektiv, vilket bl.a. märks i utvecklandet av hållbarhetscertifieringsmetoder för stadsdelar samt krav som ställs på holistiska delanalyser och redovisningar i dessa.

Hur problem, förutsättningar och innebörden av olika strukturella lösningar framställs kan ha en stor betydelse för vilken lösning som väljs samt hur väl den valda lösningen bidrar till en önskad stadsutveckling. I detta sammanhang kan det vara av värde att i planeringsprocesser att ha bra verktyg för att kunna analysera och beskriva olika förutsättningar och förändringsförslag.

Trafikverket publicerade i 2011 rapporten "Integrering av handel i städer- Metoder, strategier och exempel" (2011:050). I rapportarbetets senare delar utvecklades förslag till en metod/modell för att kunna mäta och i ett samlat i sammanhang redovisa olika beståndsdelar som bedöms ha betydelse för en ökad fysisk strukturell och funktionell integration. Metoden som föreslås, den s.k. Integrationsmodellen, bygger i princip på att viss grundläggande data t.ex. bruttototalarea (BTA) av olika markanvändningar, gatu- och GC-nätets längd, struktur och sammanlänkning, förekomsten av gator med barriär effekter m.m. för aktuellt område samlas in och via sammanvägande kvantifiering sätts i relation till varandra i ett värderosdiagram. Metoden har inom ramen för Trafikverkets rapport prövats på ett handelsområde i Örebro, men någon mer omfattande validering eller tester har ännu inte skett.

Här föreliggande arbete syftar till att i brett perspektiv analysera och undersöka integreringsmodellens ansatser och bedömningsgrunder för att förstå och beskriva fysisk strukturell integrering. Detta dels ur ett teoretiskt perspektiv genom jämförelse med andra för stadsplaneringen relevanta förhållningsätt och metoder samt dels i ett praktiskt tillämpningsperspektiv genom tester på principiella förenklade stadsstrukturer samt en fallstudie för ett utvecklingsområde i centrala Kungsbacka. En betydande del av arbetet har även fokuserats till att med dessa validerande tester som grund utarbeta och föreslå kompletteringar och justeringar i modellens beräkningsgrunder.

En exemplifierande genomlysning av en representerande vägledning från flera centrala planeringsmyndigheter som Trafik för en attraktiv stad (TRAST) visar att vikten av fysisk strukturell integrering tydligt tas upp och tillskrivs ha en betydelse för den attraktiv hållbarstadsutveckling, samt att dessa frågor kan framhållas som övergripande mål både för den enskilda staden och för samhället i stort. I TRAST i huvudsak beskrivet genom termer som tillgänglighet och närhet.

För att ge övergripande förståelse till hur fysisk strukturell integrering kan beskrivas och förstås, samt för att sätta integreringsmodellens förhållningssätt till integreringsbegreppet i ett teoretiskt sammanhang har en översiktlig beskrivning av två andra teorier och metoder även gjorts inom ramen för detta arbete; Space syntax respektive Stephen Marshalls stråkstrukturanalys (inklusive anslutande beskrivningar i publikationen Streets and Patterns.). Space syntax, som idag är en väl etablerad metodik inom bl.a. stadsplanering, analyserar integration med utgångpunkt i de uppfattade rummens samband och förhållande tillvarandra. Marshalls stråkstrukturanalys kan på övergripande plan sägas utgå ifrån gatulänkarnas samt nätverkens (exempelvis gc-nätets) konnektivitet och strategiska kontinuitet. 

En övergripande likhet mellan både Marshalls angreppsätt, space syntax och integreringsmodellens förhållningsätt är att ingen av dessa direkt föreskriver en given typ av utformning eller struktur, utan syftar till att genom analyser av visa delkomponenter i staden kunna beskriva vissa egenskaper som bedöms ha betydelse för dess helhet och inneboende kvalitéer. Även om ingen analysmetod ger alla svaren som krävs för att lösa de komplexa frågor som stadsplanering behöver hantera är en gemensam kvalitet hos samtliga av metoderna att de medger kvantitativa analyser och redovisningar av viktiga delfaktorer i stadstrukturens egenskaper samt dessa beståndsdelars konfigurativa (i integreringsmodellen även till viss del även kompositionella) förhållanden till sin omgivning. Dessa analyser kan fungera som viktiga verktyg för att förstå, beskriva och prioritera önskvärda egenskaper utifrån uppsatta mål för det enskilda stadsrummet, för ett delområde eller för staden som helhet. 

I här föreliggande arbete konstateras att det ur ett teoretiskt perspektiv kan sägas finnas en relevans både av integreringsmodellen generellt som planeringsverktyg och av ansatsen i dess ingående bedömningsparametrar. De praktiska empiriska testerna inom ramen för detta arbete har visat

behov av kompletteringar och justeringar av modellens beräkningsgrunder. Flera justeringar har tagits fram och föreslagits inom ramen för detta arbete. Med dessa justeringar kan på ett övergripande plan analyser enligt integreringsmodellen beskrivas ge tillfredställande utfall i de utförda testerna.  Fortsatta valideringar samt parallella tester med andra sätt att mäta integrering och mätningar av faktiska rörelser bedöms dock behövas för att på ett djupare plan kunna avgöra huruvida höga värden i integreringsprofilens parametarar återspeglar en slags faktisk hög inte-grering med närliggande områden. Samtidigt kan integreringsmodellens ansats att just kvantifiera faktiska fysiska faktorer vara just ett sätt att beskriva en slags faktisk integrering i sig.

Avslutningsvis kan det sägas att stads- och samhällsbyggnadsprocesser, och avväganden i dessa, är komplexa och omfattar många sakområden, delar och faktorer. Oavsett vilka metoder eller analysverktyg som används finns alltid en risk för övertolkning eller till ett för stort fokus på resultaten för analysen av vissa delfrågor. Ett holistiskt synsätt är samtidigt avgörande för hur den samlade stadskvalitén och den samlade hållbara stadsutveckling blir. För att möjligöra ett holistiskt synsätt krävs en förståelse för de enskilda beståndsdelarnas egenskaper. Utmaningen och möjligheten ligger just i att utifrån vissa kända försutsättningar kunna synligöra, analysera och redovisa de enskilda beståndsdelarnas egenskaper i relation till övriga delfaktorer för att ge ny kunskap om helheten. Relevanta metoder och beskrivningsverktyg kan, med en medveten situationsanpassad resultattolkning, utgöra ett viktigt delstöd för att göra detta.

"Metod är ett intellektuellt instrument med vilket det är mjöligt att med utgångs punkt i det kända producera kunskap om det okända"

(Jacopo Zaberella, italiensk filosof från 1500-talet.)