Parken som redskap för stresshantering

Sammanfattning: Ett allt allvarligare problem i dagens samhälle är stressrelaterade sjukdomstillstånd till följd av människans nuvarande livsstil. En livsstil vilken äger rum i stadens informationssamhälle, där hjärnan ständigt utsätts för intryck som buller liksom nyhetsflöden. För att dessa intryck inte skall övergå i stress krävs reflektion och återhämtning, något som naturen har visat sig utgöra en effektiv miljö för. Det är därför av vikt att stadens gröna miljöer bevaras trots dagens rådande hållbarhetsstrategi, vilken förespråkar förtätning. Med denna vetskap står det också klart att kvaliteten i utformningen för de gröna urbana miljöerna, är avgörande för stadsinvånarens stresslindring. Arbetets syfte är således att sammanställa kriterier för analys och förslag till designåtgärder av en parkmiljö i staden samt att testa dessa på Vasaparken i Stockholm, med avsikt att främja människors olika behov av stresslindring. Intentionen med arbetet är att genom litteraturstudier undersöka vad miljöpsykologiska teorier och hälsoträdgårdars läror framhåller är viktiga aspekter för utformning av återhämtande miljöer samt sammanställa dessa till kriterier. Arbetet resulterade i tolv stycken kriterier, vilka bland andra baserar sig på Grahns behovspyramid samt Kaplans begrepp, fascination. Resultatet visar att Vasaparken uppfyller olika behov av stresslindring, men till viss del brister i att uppfylla behovet för reflektion i avskildhet, något som svårt stressade individer är i behov av. Det är därför viktigt att genom designåtgärder förstärka de delar i parken, vilka i analysen visar sig ha potential att uppfylla behov för reflektion och avskildhet. I arbetet föreslås därför designåtgärder i olika omfattning, vilka förutom kriterierna baserar sig på kunskaper inhämtade från ett samtal och platsbesök i Alnarps rehabiliteringsträdgård. I arbetet föreligger dock en svårighet med att använda aspekterna, då de baseras på forskning i psykologi och därmed inte berör den form av design vilken landskapsarkitekten använder sig av. Ytterligare en problematik i arbetet med aspekterna är att de grundar sig i forskning, vilken jämför gröna miljöer med urbana hårdgjorda miljöer och därmed utelämnar jämförelser mellan olika gröna miljöer. Vi ser därmed ett behov av vidare forskning inom ämnet vilken ser till olika gröna miljöers inverkan på människans stresslindring i staden. Trots att stadsparken utgör en del av stadsmiljön, kan dessa med en utformning som har stöd i forskningen, tillfredsställa människors behov av stresslindring samt motarbeta den allt vanligare folksjukdomen stress och därmed främja människans framtida hälsa. Förhoppningen är att vårt arbete skall visa på hur aspekter från litteraturen kan översättas till konkreta tillvägagångssätt, användbara för landskapsarkitekten vid analys och gestaltning.