Multimodala tvistlösningsklausuler
Sammanfattning: Syftet med arbetet har varit att studera multimodala tvistlösningsklausuler och försöka reda ut varför den svenska synen på dessa skiljer sig från den angloamerikanska. En multimodal tvistlösningsklausul kan beskrivas som en flerstegsklausul vars syfte är att underlätta för parterna att finna en samförståndslösning med anledning av att tvist uppstått. Klausulen har kommit att bli ett allt vanligare inslag för svensk rätt och innebär att parterna förbinder sig att försöka lösa en eventuell tvist genom någon alternativ tvistlösningsform innan tvisten tas till domstol eller skiljedomstol. Multimodala tvistlösningsklausuler torde härstamma från USA och således från en rättsordning starkt förknippad med texttrogen avtalstolkning och partsautonomi. I såväl USA som England synes klausulernas försteg kunna utgöra suspensiva processhinder förutsatt att de uppnår en tillräcklig grad av precision avseende bland annat förfaranderegler. Tänkbara anledningar till att förstegen under angivna förutsättningar utgör processhinder inom nämnda rättsordningar skulle kunna härröra ur parternas centrala roll för processen samt rättsordningarnas förhållandevis individfokuserade politiska ideologier. En annan tänkbar anledning torde vara att alternativ tvistlösning sedan länge tillämpats i England och USA. Som en konsekvens av detta har förekomsten av välrenommerade tvistlösningsinstitut och yrkeskunniga medlare blivit vanligt förekommande och följaktligen har ADR fått ett högt anseende inom nämnda rättsstater. Situation ser annorlunda ut i Sverige. Som en konsekvens av den tilltagande internationella handeln har den svenska rätten, i synnerhet avseende internationell handelsrätt, kommit att bli allt mer influerad av den angloamerikanska rätten med anledning av England och USA:s starka ställningar inom ekonomi och politik. Detta har resulterat i att rättsliga regleringar såsom multimodala tvistlösningsklausuler kommit att bli något som även den svenske juristen måste ha kunskap om, beakta och i vissa fall tillämpa. Problematiken avseende denna utveckling är att multimodala tvistlösningsklausuler och deras processrättsligt bindande verkan inte anses vara förenlig med svensk rätt. För det första skulle det kunna anses stå i strid med rätten till en rättvis rättegång om de avtalade förstegen tillmättes verkan som processhinder. För det andra finns i svensk rätt en princip som anger att processuella avtal per se är ogiltiga om inte undantag är angivet i lag. För det tredje skulle en sådan reglering kunna bidra till rättsosäkerhet samt missgynna en svagare part. På grund av avsaknaden av såväl lagstöd som vägledande praxis får det svenska rättsläget anses vara oklart. Emellertid torde en majoritet av de bidrag som framförts i den svenska doktrinen tala för att förstegen varken ska eller borde utgöra processhinder. En tänkbar förklaring till det svenska förhållningssättet skulle kunna härledas ur det politiska klimat som präglat såväl Sverige som den svenska rättskipningen det senaste seklet. Huruvida så är fallet förblir emellertid svårt att till fullo och med tydlig säkerhet fastställa.
HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)