"Fesåtta, widapiga och lajrhommer" : En studie om Träslövslägesdialektens ordförråd

Sammanfattning: Denna uppsats undersöker etymologin hos ett antal ord i Träslövslägedialekten (läjesboa). Det förekommer ett antal hypoteser, samt lokala skrönor om varifrån dialekten härstammar och dessa tyder på att läjesboa skulle kunna vara ett pidginspråk. Ett delsyfte blir då att undersöka klassificeringen mellan begreppen dialekt och pidginspråk och diskutera läjesboans eventuella ställning till begreppen. Undersökningen görs med hjälp av ett antal varierande ordböcker. Materialet till den här uppsatsen består av två delar. Den första delen består av 31 ord som är hämtade från stenciler som en informant har gett ut. Den andra delen i materialet är 89 ord som är hämtade från boken Mormosa katt (Olsson 1997), som är skriven på dialekten läjesboa. Analysen av de excerperade orden har skett i sju steg. Det första steget har bestått i att etablera en standardsvensk ekvivalent. Nästkommande steg går ut på att söka efter ordet i svenska SAOL och SAOB, och även i danska DO och ODS. Därefter följer steget att söka i Norska språkrådets ordbok och sen gå över till Bondeson (1880), Lundblad (2018) och Möller (1858) för att se om orden påträffas i deras ordlistor. Därefter undersöks Johan Ernst Rietz dialektlexikon (1867) och därefter följer det sista försöket att lokalisera orden, och det görs genom att studera Norstedts stora tyska ordbok och Norstedts nederländsk-svenska ordbok. Intressanta resultat som framkommit i jämförelse mot teorin är att läjesboa endast får klassificeringen dialekt, och är alltså inte ett pidginspråk. Intressant är även att majoriteten av ordens härkomst är från svenska och danska språket.