Is sharing caring? An analysis of the VAT treatment of certain sharing platforms

Sammanfattning: Delningsekonomins framfart har inneburit stora positiva effekter på marknaden, genom att bl.a. skapa nya arbetstillfällen och öka konkurrenskraften på marknaden. Det har samtidigt blivit tydligt att traditionell lagstiftning inte helt täcker denna nya affärsmodell och dess aktörer. Intäkterna från delningsekonomin förväntas uppgå till flera miljarder euro årligen, varför det är av stort intresse för unionen att problemet hanteras. När det inte längre är företag, utan dess konsumenter som utför tjänster förändras spelplanen. Uppsatsen behandlar frågan om hur privatpersoner som utför tjänster genom delningsplattformar såsom Uber och Airbnb bör behandlas enligt mervärdesskattedirektivet. Särskilt fokus ligger på huruvida dessa privatpersoner uppfyller kriterierna för konceptet beskattningsbar person, beskattningsbar transaktion samt nuvarande och föreslagna s.k. “deeming provisions”. Då de är tillämpliga möjliggör dessa artiklar att plattformarna istället för privatpersonerna åläggs mervärdesskatt. Vidare diskuteras även hur väl denna behandling kan anses vara i linje med neutralitetsprincipen och det faktum att mervärdesskatten ska vara en skatt på konsumtion. Neutralitetsprincipen föreskriver att lika fall ska behandlas lika, och den legala karaktären av mervärdesskatten föreskriver att mervärdesskatt ska påläggas vid privat konsumtion. Uppsatsens resultat visar att det är möjligt att tillämpa traditionell lagstiftning även på den icke-traditionella affärsmodell som delningsekonomin utgör. Vidare visar resultatet att vissa av de privatpersoner som utför tjänster genom delningsplattformarna bör anses utgöra beskattningsbara personer medan andra istället bör ses som anställda av plattformen. Framställningen visar att även om delningsekonomin utgör ett visst hot mot tillämpningen av direktivet, bör ändå merparten av behandlingen anses vara i linje med neutralitetsprincipen och mervärdesskatten som en skatt på konsumtion.