Hjärnforskning i företagsekonomins tjänst

Sammanfattning: Examensarbetet intresserar sig för Neuropedagogiken och på vilket sätt undervisning i Företagsekonomi kan utvecklas genom att ett sådant perspektiv tillförs. Under 2000-talet har både neurologisk forskning och försök att integrera denna i pedagogiska sammanhang utvecklats enormt. Av olika anledningar har Neuropedagogiken mycket svårt att nå samma status som de traditionella teorierna kring lärande. På kompletterande pedagogisk utbildning var neurologiska perspektiv helt osynliga. Något märkligt eftersom svensk skola dels brottas med kvalitetsproblem, dels ska bygga på vetenskap. Lärande sker trots allt i hjärnan, borde kunskap om denna inte vara central? För att ta reda på hur det förhåller sig, sammanställs vad Neuropedagogiken anser sig tillföra undervisning, genom en litteraturstudie. Slutsatsen är att Neuropedagogikens konkreta bidrag handlar om emotionella aspekter och insikter i hur minnet fungerar. De neurologiska insikterna omfamnar traditionella teorier, det finns få eller inga motsättningar. Det innebär också att läraren får en mer holistisk och fördjupad förståelse för sin undervisning när flera perspektiv förenas och fördjupas. Därigenom bör dess inflytande tas på allvar, emedan skolundervisning förlorat legitimitet i kölvattnet av de snabba samhällsförändringarna. Ämnesplanen i Företagsekonomi förordar praktiska och kreativa moment och uppmanar till samverkan utanför klassrummet. Med ett neurologiskt perspektiv kommer pedagogens didaktiska reflektioner att understryka undervisning som väcker lust, skapar elevaktivitet, som integrerar externa resurser och som varierar metoderna. Forskning kring hur undervisning i de didaktiskt olika företagsekonomiska delämnena praktiskt kan gestaltas med neuropedagogiskt perspektiv är nästa steg att ta.