Nyemitterade aktier som sedelpress - en studie av företagsförvärv genom apportemission

Sammanfattning: Att använda sig av instrumentet apportemission vid företagsförvärv är en vanligt förekommande finansieringsmetod vid företagsförvärv, framförallt vid affärer mellan större aktiemarknadsbolag. Istället för att erlägga en likvid köpeskilling till aktieägarna i det köpta bolaget, består vederlaget av aktier i det köpande bolaget, vilka har utgivits genom en apportemission i det köpande bolaget, där aktierna i det bolag som blir uppköpt utgör apportegendomen. Denna finansieringsform av ett företagsförvärv har uppenbarligen en rad fördelar, eftersom den bl.a. möjliggör ett bolagsövertagande utan att likvida medel erläggs. Detta förfaringssätt kan dock skapa problem i ett aktiebolag. När ett förvärv sker genom att betalning erläggs i likvida medel, förmodas bolagsstyrelsen ha gjort en grundlig värdering av köpets möjligheter att frambringa framtida avkastning på satsat belopp. En omsorgsfull bolagsstyrelse gör en lika ingående bedömning när förvärvet sker genom en apportemission, men risk finns att bolagsstyrelsen i den senare situationen inte uppfattar samma krav, eftersom några likvida medel inte erläggs. Görs inte i detta fall en lika grundlig bedömning av bolagsstyrelsen, är det aktieägarna vid förvärvstillfället, som får ta konsekvenserna av förvärvet i form av minskat aktievärde och krympande vinstandel. För att undvika denna utveckling är det av vikt att det köpande bolagets styrelse fastställer en korrekt emissionskurs och gör en korrekt värdering av den förmögenhet som skall tillföras bolaget. Detta kan dock innebära svårigheter. Det är möjligt att det inte föreligger några svårigheter att göra en i det närmaste korrekt värdering av ett stort börsnoterat bolag, men hur värderar en bolagsstyrelse exempelvis ett IT-bolag, som ofta besitter ett avsevärt intellektuellt kapital i form av dynamiska medarbetare och ett bolagsvärde, uppblåst p.g.a. höga förväntningar? Min framställning visar att befintliga aktieägare i det köpande bolaget kan lida en skada i form av en värdeförlust, alternativt en maktförlust, p.g.a. en apportemission som genomförs vid ett företagsförvärv, såvida emissionskursen har fastställts felaktigt och/eller om apportegendomen har blivit felaktigt värderad. Om dessa förluster uppstår, anser en rad förespråkare i doktrin att generalklausulerna i ABL kan användas med framgång, och därmed kan en aktieägare som anser sig förfördelad klandra och upphäva ett beslut om apportemission. Enligt min mening bortser dessa förespråkare från en rad avgörande faktorer. Visserligen är det korrekt att de befintliga aktieägarna kan lida en värdeförlust, om emissionskurs och värdering av apportegendomen är felaktig, men dessa befintliga aktieägare lider som regel enbart en förlust, om man väljer att titta på själva apportemissionen som en isolerad händelse och inte tar hänsyn till transaktionens effekter i sin helhet. Vid ett företagsförvärv uppstår det säkerligen en rad företagsekonomiska fördelar, exempelvis i form av synergieffekter och andra marknadsfördelar, som på längre sikt gynnar även köparbolagets befintliga aktieägare, trots att dessa möjligtvis p.g.a. emissionskursens fastställande just vid emissionstidpunkten fått sitt aktieinnehav utspätt. Det är uppenbart att en riktad nyemission i allmänhet kan försvaras med hjälp av företagsekonomiska argument, och om man betraktar den transaktion som genomförs i sin helhet, innebär den allt som oftast att även befintliga aktieägare gynnas av nyemissionen. Som framställningen dessutom har visat anser jag att ett införande av en företrädesrätt för befintliga aktieägare även vid apportemission i många situationer kan användas som ett effektivare medel än generalklausulerna för att hindra en majoritet från att gynna sig själv eller någon annan på bekostnad av andra aktieägare i ett bolag. Visserligen kan en företrädesrätt ibland etablera tidsutdräkter som kan verka hämmande för ett bolags kapitalanskaffning, men på det hela taget innebär en företrädesrätt för befintliga aktieägare en godtagbar garanti och en signal till sedelpressen att vid ett företagsförvärv genom apportemission inte spotta ut ett alldeles för stor antal nyemitterade aktier.