Morot eller piska? : Distriktssköterskans hälsofrämjande arbete på LSS-bostäder - En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Personer med funktionsnedsättning är en utsatt grupp som lider av sämre hälsa än övriga befolkningen, vilket ser lika ut i hela världen. I Sverige är ohälsa hos personer med funktionsnedsättning vanligt förekommande och relaterad till ohälsosamma levnadsvanor, vilka till stor del skulle kunna förebyggas. Distriktssköterskan har ett ansvar att arbeta hälsofrämjande och är den profession som vanligen ansvarar för hälso- och sjukvården hos personer med funktionsnedsättning som bor på en LSS-bostad. Syftet med studien var att beskriva distriktssköterskans upplevelse av hälsofrämjande arbete hos personer som bor på LSS-bostäder. En kvalitativ studiedesign användes och data insamlades vid tio semistrukturerade intervjuer, vilka analyserades med kvalitativ innehållsanalys utifrån en induktiv ansats. Resultatet visar på att distriktssköterskor upplevde det hälsofrämjande arbetet som komplext med flera faktorer som påverkar. Många distriktssköterskor upplevde en frustration utifrån brist på resurser i form av tid och organisatoriskt stöd. Personalen som arbetar på LSS-bostäder var en viktig komponent i det hälsofrämjande arbetet och utgjorde en positiv faktor när kompetens och engagemang fanns, likväl som ett hinder när dessa delar saknades. Resultatet visade att bristande kommunikativa förmåga och insikt i hälsosamma levnadsvanor hos personer med funktionsnedsättning kunde utgöra ett hinder i det hälsofrämjande arbetet. Slutligen visar resultatet på brister i distriktssköterskans hälsofrämjande arbete hos personer som bor på LSS-bostäder. Det behövs fortsatt forskning i hur distriktssköterskan bör arbeta hälsofrämjande och hur distriktssköterskans förutsättningar för det arbetet kan förbättras.