Sjuksköterskors upplevelser av att inkludera parrelationen vid demenssjukdom: en kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Livssituationen kan komma att förändras för de personer som lever i en parrelation där den ena personen drabbas av demenssjukdom. Parrelationen och omvårdnaden påverkas positivt om båda i relationen upplever välbefinnande. Det finns flera kunskapsluckor kring hur sjuksköterskan arbetar med och upplever parrelationen i omvårdnaden av personer med demenssjukdom. Sjuksköterskan bör därför inkludera parrelationen och identifiera samt utvärdera förändringar i parrelationen kontinuerligt under sjukdomens progression. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att inkludera parrelationen i omvårdnaden vid demenssjukdom. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer. Totalt inkluderades nio sjuksköterskor med minst tre års erfarenhet inom yrket och som huvudsakliga uppgift arbetade med personer med demenssjukdom. Sjuksköterskorna arbetade på en minnesmottagning på ett universitetssjukhus, inom kommunal hemsjukvård samt på särskilt boende. Intervjuerna analyserades med innehållsanalys. Resultat: Ett övergripande tema kunde identifieras; upprätthållen delaktighet under sjukdomens progression. Informanterna hade olika förhållningssätt till parrelationer i omvårdnaden och det var den unika parrelationen som behövde bekräftas och identifieras. Informanternas strategier och omvårdnadsinterventioner riktade sig till största del till att undvika att parrelationen blev en vårdarrelation. En inkluderad parrelation kunde medföra en bättre omvårdnad, vilket krävde intraprofessionellt samarbete under sjukdomens progression och att delaktighet upprätthölls.Slutsats: Informanterna upplevde att parrelationen behövde uppmärksammas mer aktivt och ses som en del i omvårdnaden för att båda parterna i parrelationen skulle känna sig delaktiga. Genom kommunikation, samtal och delaktighet kunde sjuksköterskan få mer förståelse för parrelationens inverkan på båda partners välmående och därmed utföra mer individanpassade omvårdnadsinterventioner. Mer forskning behövs inom området för att klargöra hur rådande omvårdnadsarbete kring att inkludera parrelationen ser ut.