Vad ska vi med samhällskunskapen till? : En forskningsöversikt kring kopplingen mellan samhällskunskapens ämnesdidaktik och skolans medborgaruppdrag.

Sammanfattning: I Sveriges grannland Norge diskuteras samhällskunskapens rätt till existens. I Sverige beskrivs samhällskunskapen som ett ämne i kris, dels på grund av bristande ämnesdidaktik, dels på grund av en avsaknad av syfte. Historiskt sett har medborgarbildning länge varit starkt sammankopplat med samhällskunskapen, men i dagens ämnesplan är denna koppling i stort sett obefintlig. Medborgarbildningen har blivit ett skolövergripande uppdrag, men har samtidigt försvunnit i de enskilda ämnena. Möjligen är det historieämnet, ett ämne med stark ämnesdidaktik och tydligt syfte, som har övertagit det medborgarbildande uppdraget. Syftet med denna forskningsöversikt är att sammanställa vad tidigare forskning säger om just relationen mellan skolans medborgarbildande uppdrag och samhällskunskapens ämnesdidaktik. Dessutom kommer relationen mellan historieämnets och samhällskunskapens ämnesdidaktik undersökas.  Att samhällskunskapen är ett ämne i kris i Sverige är majoriteten av forskarna på området överens om. Var problemet ligger varierar dock. Vissa, bland andra Hans Lödén och Sara Blanck, samt Göran Bergström och Linda Ekström, menar att medborgarbildningen är tydligt framskriven i samhällskunskapen än idag, genom exempelvis källkritik, och att samhällskunskapens, och skolans, mål inte kan vara mer än att eleverna ska bli kritiska medborgare. Dessa forskare menar även att samhällskunskapens ämnesdidaktik bör utvecklas genom en stärkt koppling till ämnesteori.   Andra, exempelvis Johan Sandahl, Ninni Wahlström och Gert Biesta, menar att medborgarbildning bör innebära att sträva efter att eleverna ska bli, men även vara, aktiva medborgare, vilket inte skolan idag främjar. Dessutom menar denna sida att samhällskunskapen inte har ett syfte längre om kopplingen till medborgarbildningen inte stärks. Här lyfts också ämnesdidaktiken upp, men ämnesdidaktiken delas upp i två delar.  Den ena handlar om just didaktiska begrepp och teorier, vilket Sandahl menar att man kanske kan låna från historieämnets ämnesdidaktik, som till exempel first- och second-order concepts. Genom att anpassa dessa efter samhällskunskapen ges då eleverna större möjlighet att fördjupa sina kunskaper i ämnet. Den andra delen av ämnesdidaktiken handlar om ämnets syfte och rätt till existens, vilket i sin tur kan kopplas till skolans syfte. Denna sida av forskningsfältet menar att medborgarbildningen bör ges större utrymme i styrdokumenten. Om inte, menar vissa, kanske samhällskunskapen inte längre är ett ämne som borde finnas kvar.