Bruksandans betydelse för organisationskultur, kommunikation och social identitet - ett symboliskt interaktionistiskt perspektiv

Sammanfattning: Följande studie har utgått ifrån ett sociologiskt socialpsykologiskt perspektiv. Uppsatsen har haft för avsikt att studera bruksandans betydelse i en industriorganisation och i relation till det omgivande samhället utifrån det teoretiska perspektivet symbolisk interaktionism och där hermeneutik och den hermeneutiska forskningsprocessen används som metod för tolkning av insamlade data. Dess syfte har varit att undersöka och synliggöra bruksandans betydelse för kommunikation, för sociala identiteter och för kulturen i organisationen. Den har avsett att svara på frågor om på vilket sätt individerna i organisationen kommunicerar; hur de sociala identiteterna skapas och reproduceras; och på vilket sätt bruksandan främjar eller hindrar en utveckling av den gemensamma organisationskulturen i anpassningen till en global marknad. Jag har kommit att se bruksandan som ett fenomen och ett uttryck för en institution som präglas av de normer och värderingar som etablerats över generationer och som på olika sätt ännu lever kvar i de brukssamhällen som finns runt om i Sverige. Bruket har i många samhällen fungerat som den huvudsakliga arbetsgivaren och har av många ansetts som en trygghet, i form av närhet, men också som möjlighet till sysselsättning och som inkomstkälla. Bruksandan visar på skarpa gränsdragningar mellan individer och grupper inom organisationen. Det finns en djupt rotad uppdelning i sociala kategorier, arbetare och tjänstemän, vilken innefattar vad man arbetar med, med vem man samarbetar och hur man kommunicerar. Arbetsgruppen blir här en viktig del för den enskilde individen i formandet av den sociala identiteten och för gemenskapen. Förändringar möts ofta med misstänksamhet. Starka krafter bevarar och reproducerar det kollektiva tänkande som organisationen präglas av. Här är det viktigt att notera att detta kollektiva inflytande över den enskilde individen kan verka hindrande för individens självständighet och för organisationens utveckling. Hos den enskilde individen uttrycks en uppfattning om förändring som positiv och något som välkomnas samtidigt som denna önskan om förändring har svårt att slå rot och vinna gehör då gruppen eller kollektivet intar en ofta vedertagen negativ inställning och där man skyddar etablerade samverkansformer och mönster.