Speciallärarnas tankar kring övergången från gymnasiesärskolan till Daglig verksamhet. En intervjustudie med sju pedagoger

Sammanfattning: Syfte: Studiens syfte var att undersöka hur sju speciallärare uppfattar överlämnandeprocesser av elever till Daglig verksamhet under sista året i gymnasiesärskolans individuella program. Teori: Studien har en hermeneutisk ansats. Detta val baseras på studiens fokus på speciallärarnas uppfattningar av elevernas överlämning från gymnasiesärskolan till Daglig verksamhet. Inom hermeneutiken är förförståelsen ett viktigt begrepp. Förförståelsen är den första av alla hermeneutiska betingelser. Genom förståelse och tolkning når människan kunskap. Att tolka människors uppfattningar och upplevelser samt att försöka leva sig in i intervjupersonernas verklighet är det centrala i denna forskningsteori. Empati eller inlevelse i andra personers mentala liv är en av arbetsmetoderna för hermeneutiken. I studien har det förekommit en viss förförståelse i ämnet, vilket har varit av godo eftersom forskaren i detta fall har god kännedom om den studerande verksamheten. Metod: Avsikten med studien har varit att ta del av speciallärarnas uppfattningar. Med detta som bakgrund var det naturligt att välja en kvalitativ ansats med intervjuer som metod. Urvalet består av sju speciallärare där samtliga arbetar som speciallärare. Intervjuerna är inspelade och har senare blivit transkriberade. Stukat (2011) menar att resonemanget av tänkbara, trovärdiga tolkningar av resultatet och undersökningsmetoden är väsentlig för generaliserbarheten. Författaren menar vidare att man måste resonera kring vem resultat egentligen gäller för. (a.a.). Det kan vara svårt att göra några generaliseringar utifrån detta då studien endast redovisar en liten undersökningsgrupp. Vetenskapsrådets (2007) forskningsetiska principer som är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet har följt i studien. Resultat: Speciallärarna hade olika upplevelser och svårt med separationen när eleverna skulle sluta gymnasiesärkolan och börja på Daglig verksamhet. Det var svårt att hålla distans till eleverna och en av orsakerna var att det är små klasser. Det var en lång process med många personer inblandade, då det var olika möten och planering som skulle ske. Det svåraste för speciallärarna var själva studentdagen då avslutet skedde med både eleven och föräldrarna. Det var också en del speciallärare som saknade handledning och att få tala om känslor och tankar i samband med överlämnandet. Mest oro inför överlämnandet till Daglig verksamhet var hur denna verksamhet kunde ta emot elevernas olika kommunikationshjälpmedel. Speciallärarna menade här att de hade byggt upp denna kompetens under en lång tid och att den dagliga verksamheten inte alltid ansågs ha en sådan vid överlämnandet. Det visade sig att speciallärarna hade mer behov av handledning, och att det trodde att de skulle kunna få det.