Lärares upplevelse av bedömning och betyg i grundsärskolan och gymnasiesärskolan

Detta är en Magister-uppsats från Högskolan Kristianstad/Fakulteten för lärarutbildning; Högskolan Kristianstad/Fakulteten för lärarutbildning

Sammanfattning: Studiens syfte är att beskriva en grupp lärare i grundsärskolan och gymnasiesärskolan och deras upplevelser kring betyg och betygssättning, likvärdig bedömning samt om läroplanen upplevs anpassad för denna elevgrupp. I insamling av empirin har ett kvalitativt arbetssätt använts i form av semistrukturerade intervjuer med sju respondenter. Vårt intresse för dessa frågor kommer bland annat ur att både grundsärskolan och gymnasiesärskolan har fått stärkt kunskapsuppdrag och måluppfyllelse. De stärkta kunskapsuppdrag och måluppfyllelserna kom i och med revideringarna av skolformernas läroplaner, Lsär11 och Gysär13, med motiveringen att skolformerna skulle bli mer likvärdiga grundskolan och gymnasiet. Med hjälp av kvalitativa intervjuer söker vi svar på följande frågeställningar i arbetet:

    Hur upplever respondenterna bedömning och betygssättning? Hur upplever respondenterna betyg och dess funktion? Hur arbetar respondenterna i grund- och gymnasiesärskolan för att få en likvärdig bedömning? Hur upplever respondenterna läroplanens anpassning för elevgruppen? Den teoretiska ansats som använts i studien är tre specialpedagogiska perspektiv; det kritiska- och kompensatoriska perspektivet samt dilemmaperspektivet. Det kompensatoriska perspektivet utgår från att problemet ligger hos individen och att skolan ska försöka kompensera de brister eller problematiska egenskaper som eleven har. I detta perspektiv vill man gärna försöka kategorisera avvikelser och särskilja det onormala från det normala och på så sätt kunna ge individen bästa hjälp. Det kritiska perspektivet, kallas även det relationella perspektivet och formades ur en kritik mot det kompensatoriska perspektivet. Här förstås svårigheter och problem som något som uppstår i mötet med omgivningen och inte som något hos den enskilda individen. Stor vikt läggs på sociala faktorers betydelse för skolproblem. Dilemmaperspektivet uppkom som en motreaktion på ovanstående två specialpedagogiska perspektiv, och är ett perspektiv som står för motsättningarna mellan det kritiska- och det kompensatoriska perspektivet och att alla dilemman inte kan lösas inom ett utbildningssystem, utan det handlar om att skapa en balans inom ramen för dem. Sammanfattningsvis visar resultatet lärarnas berättelser om sina upplevelser av bedömning och betygssättning i grundsärskola och gymnasiesärskola, en vardag som är komplex och består av olika dilemman i relation till de styrdokument som lärarna behöver förhålla sig till i sitt uppdrag och resultatet synliggör den ambivalens som lärarna upplever. Det formativa bedömningssättet upplevs av respondenterna som det arbetssätt som saknats i bedömningsarbetet, samtidigt som det tar mycket tid i förhållande till en betygssättning som inte fyller någon funktion då betyget för elever i särskolan inte har någon betydelse för fortsatta studier. Likvärdighet upplevs av lärarna när de får sambedöma eleverna utifrån deras egna förutsättningar. Ur resultatet kan det också ses att läroplanen anses vara för svår för elevgruppen. Studiens implikationer visar på en mångfald av dilemman i bedömning och betygssättning inom grundsärskola och gymnasiesärskola, trots en utgångspunkt från individen med ett relationellt synsätt. Studien bidrar till förslag till forskning kring lärares svårigheter att tolka för högt ställda läroplaner som ska ge eleverna en likvärdig bedömning och betygssättning.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)