Bron till delaktighet : tillgängliga gröna utomhusmiljöer för personer med autismspektrumtillstånd (AST)

Sammanfattning: Syftet med examensarbetet är att undersöka vad landskapsarkitekter behöver ta hänsyn till för att tillgängliggöra gröna utomhusmiljöer för personer med autismspektrumtillstånd (AST), utifrån de behov som dessa personer kan uppleva. Flera kurser under landskapsarkitektutbildningen har uppmärksammat begreppen ”tillgänglighet” och ”gestaltning för alla”. Det primära fokuset har, enligt min uppfattning, riktats mot anpassningar för personer med nedsatt förmåga att fungera fysiskt, men begreppet tillgänglighet innefattar även nedsättning av andra orienteringsförmågor (Boverket 2019, Socialdepartementet 2008:26). Att begreppet ”tillgänglighet”, för landskapsarkitekter, huvudsakligen uppmärksammar personer med nedsatt förmåga att fungera fysiskt är inte förvånande. Utgångspunkten för vårt arbete är nämligen att ge förslag på tillägg och/ eller förändringar i den fysiska miljön. Det verkar vara ett kunskapsglapp om neuropsykiska funktionsvariationer och hur man som landskapsarkitekt kan anpassa miljöer för att underlätta tillgängligheten för personer med AST. Det är den frågan som är fokus i det här arbetet. Sverige har, genom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, åtagit sig att åstadkomma regler om funktionsnedsatta personers rätt till delaktighet och jämlikhet i samhällslivet (Socialdepartementet 2008:29–30). Den byggda miljön ska utformas på lika villkor för alla människor (Länsstyrelsen Stockholm 2020:12, Socialdepartementet 2008:12, 13). Genom gestaltning, planering och förvaltning påverkar landskapsarkitekter hur den byggda miljön ser ut och fungerar. Det innebär att vi har ett ansvar gentemot samhället i vårt arbete. För att undersöka vad landskapsarkitekter behöver ta hänsyn till för att tillgängliggöra gröna utomhusmiljöer för personer med AST formulerades följande frågeställningar: ”Vad kan uppfattas svårt för personer med AST i den byggda miljön?” och ”Hur kan landskapsarkitekter bidra till att skapa tillgängliga gröna utomhusmiljöer för personer med AST?”. Undersökningen genomfördes med hjälp av en litteraturgenomgång och semistrukturerade intervjuer. Litteraturgenomgången bidrog med kunskap om AST och vilka aspekter som befintliga studier kommit fram till är viktiga vid planering och gestaltning av utomhusmiljöer för personer med AST. De semistrukturerade intervjuerna användes för att jämföra forskningsresultaten från litteraturgenomgången med den erfarenhetskunskap som informanterna har. På det sättet analyserades viktiga svårigheter fram och hur de kan adresseras. Presentationen av resultatet genomfördes med inspiration av Christopher Fraylings (1993) förhållningssätt “Research for art and design”. Resultatet presenteras med principskisser på vad som kan uppfattas svårt i den byggda miljön, samt hur landskapsarkitekter kan bidra till att skapa tillgängliga gröna miljöer för personer med AST. Bland annat lyftes att oförutsägbara händelser och förändringar kan vara svåra för personer med AST att hantera. Det är något som för landskapsarkitekter är svårt att påverka men trots allt en aspekt som är viktig att vara medveten om. En annan aspekt är att personer med AST kan vara överkänsliga mot vissa typer av sinnesstimuli och en utformning som gör det möjligt att dra sig undan kan vara viktigt för dessa personer. I diskussionen lyfts bland annat hur arbetets valda teoretiska perspektiv och metoder kan ha påverkat resultatet. Diskussionen lyfter även att tillgängliga gröna utomhusmiljöer anpassade för personer med AST, enligt examensarbetet, skulle kunna gynna alla människor.