Att reparera det irreparabla - En studie av möjligheterna att utdöma skadestånd till den som friats från åtal

Sammanfattning: Under perioden 2015–2020 väcktes i genomsnitt 180 000 åtal årligen. Under samma period var fällandegraden, d.v.s. andelen fällande domar i de väckta åtalen, ca 90 %. Det innebär att 18 000 personer årligen under den undersökta perioden meddelades friande domar och därmed utsattes för vad som i uppsatsen kallas ”oriktigt åtal”. Uppsatsen undersöker om behovet av skadestånd till den som friats från åtal är på ett tillfredsställande sätt tillgodosett av dagens system. Då undersökningen visade att den nuvarande lagstiftningen är otillräcklig genomförs också en utredning av hur en reform på området skulle kunna se ut. Utredningen av det möjliga framtida reformförslaget behandlar olika typer av skadeståndsrättsliga överväganden som är nödvändiga vid utformningen av en ny skadeståndsrättslig lagstiftning och tar bland annat upp frågeställningar om jämkning, culpa och ersättningsform. I uppsatsens avslutande delar följer en konsekvensanalys som diskuterar möjliga effekter av det diskuterade reformförslaget, bland annat samhällsekonomiska konsekvenser och påverkan på det brottsförebyggande arbetet.