Budgivning vid försäljning av privatbostad - En diskussion om falsk budgivning och dess civilrättsliga följder ur ett komparativt perspektiv

Sammanfattning: Köp av bostäder skiljer sig från många andra avtal som träffas av en privatperson under dennes liv och för många enskilda är köp och försäljning av privatbostad av stor ekonomisk betydelse. Uppsatsens syfte är att utröna några av de civilrättsliga konsekvenser som falsk budgivning kan få på ett köpeavtal om fast egendom. Köp av fast egendom regleras i jordabalkens fjärde kapitel och skiljer sig från andra sorters avtal i och med det formkrav som råder kring fast egendom. Bindande avtal uppstår således först efter att skriftlighetskravet är uppfyllt. Med anledning av den relativt omständliga process som en bostadsförsäljning innebär, tar många hjälp av fastighetsmäklare för att genomföra en försäljning samt dessförinnan ofta en budgivning på objektet ifråga. Fastighetsmäklarens ansvar regleras i fastighetsmäklarlagen där det stadgas att fastighetsmäklaren ska iaktta god fastighetsmäklarsed. Detta innebär bl.a. att fastighetsmäklaren ska iaktta både köparens och säljarens intressen. Själva budgivningsprocessen är helt oreglerad i svensk lag och präglas ofta av ett högt tempo där priserna drivs upp. Ibland förekommer även s.k. falska bud där budgivaren lägger bud enbart i syfte att driva upp priset på egendomen. Detta kan utgöra bedrägeribrott men även utgöra avtalsrättslig ogiltighetsgrund eller skäl för jämkning. I Norge är budgivningen inte heller närmare reglerad men bud är bindande och det finns inget formkrav vid köp av fast egendom. Uppsatsen visar på att det krävs i vart fall en utveckling i rättspraxis om inte också vissa lagändringar för att motverka incitamenten och möjligheterna till falsk budgivning. Säljaren har som regel ett intresse av att få ett så högt pris som möjligt för sin egendom men en tryggare budgivningsprocess för köparen borde vara ett minst lika legitimt intresse i lagstiftarens ögon.