Effekt av oralt administrerat cetirizin på histamininducerade kvaddlar hos hund

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från SLU/Dept. of Biomedical Sciences and Veterinary Public Health

Sammanfattning: Antihistaminer utgör ibland en del av behandlingen av hundar som lider av atopisk dermatit (AD), en allergisjukdom som ger hudinflammation. Den mest effektiva farmakologiska behandlingen av AD är glukokortikoider. Denna är dock förknippad med många biverkningar varav flera kan vara allvarliga. För att kunna minska glukokortikoiddosen hos de behandlade hundarna behövs kompletterande läkemedel. Läkemedel ur gruppen antihistaminer används i stor utsträckning vid allergiska tillstånd hos människa och även försöksvis till hund men det finns ett behov av studier för dessa preparat givna till hund. Då det saknas registrerade preparat för användning till hund används humanpreparat enligt den så kallade kaskadprincipen. Tidigare försök på hund indikerar att cetirizin hämmar uppkomsten av kvaddlar (lokala svullnader) i huden efter injektion med histaminlösning. Detta tyder på antihistamineffekt hos substansen, vilket kan vara en positiv egenskap vid behandling av hundar med allergisk dermatit (hudinflammation). För denna studie valdes cetirizin vilket förskrivs till hundar i Sverige idag. Försöket var en randomiserad, blindad studie med cross-over design av cetirizin givet peroralt till åtta friska försökshundar. Fyra hundar fick cetirizin i doser om 4 mg/kg kroppsvikt en gång dagligen i tre på varandra följande dagar medan fyra hundar fick 4 mg/kg kroppsvikt som startdos följt av 2 mg/kg kroppsvikt de två följande givorna. Hundarna injicerades upprepade gånger med histaminlösning i huden och de uppkomna kvaddlarnas diameter mättes med ett digitalt skjutmått 20 minuter efter injektion. Arbetets syfte är att undersöka vilken effekt cetirizin har på histamininducerade kvaddlar jämfört med placebo och innan någon behandling inleddes. Arbetet omfattar även en beteendestudie där förekomst av beteenden som antas ha betydelse för grad av dåsighet hos hundarna jämfördes under cetirizin- respektive placebobehandling. Detta då dåsighet är en av biverkningarna som rapporterats av antihistaminer givna till hund. Hundarna hölls i sin hemmiljö och filmades 1,5–2,5 och 3-4,5 timmar efter läkemedelgiva under försökets första två dagar. Varje hund observerades fyra minuter åt gången då momentana beteenden registrerades var 20:e sekund. Detta upprepades var 20:e minut under ovan nämnda tidsintervall. Den dosregim som utvärderades i den här studien gav statistiskt signifikant storleksskillnad mellan histamininducerade kvaddlar hos placebobehandlade respektive cetirizinbehandlade hundar. Kvaddlar uppkomna under cetirizinbehandling skilde sig även signifikant från histamininducerade kvaddlar uppkomna före behandling (nollvärden). Fullständig inhibition av histamininducerade kvaddlar förekom som maximal effekt hos sju hundar medan en hund hade en maximal inhibition på 81 %. I beteendestudien kunde inga signifikanta skillnader påvisas i beteenden som kan anses vara av betydelse för att avgöra grad av dåsighet under de olika behandlingarna. Fyra av åtta hundar exkluderades dock ur studien av olika skäl. Sammantaget visar den här studien att cetirizin i doser om 2-4 mg/kg en gång dagligen har god inhiberande effekt på histamininducerade kvaddlar i huden hos friska försökshundar efter peroral administration. Dosvariationen mellan hundarna gav inga signifikanta skillnader vad gäller kvaddlarnas storlek. Ingen signifikant skillnad påvisades gällande grad av dåsighet hos hundarna under cetirizinbehandling jämfört med placebobehandling. Framtida väl genomförda kontrollerade kliniska studier krävs för att utvärdera huruvida cetirizin är användbart vid AD på hund.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)