Problemlösningsuppgifter som läxa ­ en fallstudie om en undervisningsmetod

Sammanfattning: Syfte och frågeställningar: Vi hade för avsikt att undersöka användningen av problemlösningsuppgifter i denaturvetenskapliga ämnena. Vårt syfte var att problematisera och kritiskt granska hur lärare kan arbeta medproblemlösningsuppgifter, som läxa, i sin undervisning på gymnasiet.Metod: För att nå vårt syfte gjorde vi en fallstudie på hur en gymnasielärare använde problemlösning i sinfysikundervisning. Vi ville även veta vad lärarens rektor, samt en kollega ansåg om arbetssättet och viintervjuade dem med hjälp av en kvalitativ metod. Till detta gjorde vi också en undersökning av avgångsbetygenför två av de klasser som haft den intervjuade läraren i fysik och jämförde dem med fem andranaturvetenskapliga klasser på den aktuella skolan.Resultat: Läraren använde sig av en problemlösningsmetod som han kallade för "Mönsterlösningar". De innebaratt han gav ut svåra problemlösande uppgifter i läxa till sina elever. Han ansåg att eleverna genom arbetssättetframförallt utvecklade ett problemlösande tankesätt, blev bättre i ämnet fysik och blev bättre på att samarbeta.Det negativa med metoden tyckte han var att det tog lång tid att förbereda och framförallt att rätta elevernasuppgifter.Rektorn har själv jobbat med arbetssättet och ansåg att det var nyckeln till att få elever engagerade i matematikoch fysik. Han var mycket positivt inställd till att använda Mönsterlösningar, men ansåg att det var en myckettidskrävande metod.Kollegan ansåg att mönsterlösningar kan främja många elever, men möjligtvis inte gynna de allra svagaste. Hananvänder inte metoden själv, men tror att det viktigaste för lärare är att de själva känner för sin egen metod.En betygsjämförelse visade på en skillnad mellan lärarens klasser och de övriga naturvetenskapliga klasserna påskolan. Lärarens klasser var bättre i både fysik A och fysik B. Däremot kunde vi inte dra någon slutsats om detfanns en betygsskillnad mellan klasserna i de övriga ämnena.