Sjuksköterskans erfarenhet av att vårda äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem : En kvalitativ intervjustudie

Sammanfattning: Bakgrund: Demenssjukdom är en av våra största folksjukdomar med 160 000 drabbade. Bland det vanligaste symtomet hod äldre personer med demenssjukdom är sömnbesvär. Det kan leda till ohållbar situation för den drabbade och närstående med ökad ohälsa och minskad livskvalitet som följd. Syftet med studien var att belysa sjuksköterskans erfarenhet av att vårda äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem. Metod Empirisk studie med beskrivande design och kvalitativ ansats. Huvudresultatet Resultatet visade sjuksköterskans erfarenhet att det var frustrerande, svårt, tids- och energikrävande att vårda äldre personer med demenssjukdom med nattlig fysisk- och psykisk oro, dygnsförvirring och tappade rutiner. Vårdpersonalens attityd, agerande, kunskap, erfarenhet och resursbrist visade på vilket sätt de bemötte och vilka val av insatser vid vård av äldre personer med demenssjukdom. Kunskap om demenssjukdomar och personkännedom var avgörande. Närstående var betydelsefulla för sjuksköterskan genom kännedom om den äldres sömnvanor och vägledning till bättre beslut. Brister framkom vid sömnobservation, bedömningar och uppföljningar av olika insatser eftersom skattningsskalor sällan användes. Läkemedel användes ofta för att främja sömnen trots kunskap om biverkningar och ökad fallrisk. Icke farmakologiska åtgärder som rekommenderades var basal omvårdnad och daglig aktivitet. Behovet av fler korttidsplatser framkom eftersom slutenvården belastades istället för att personen vårdades hemma med resurser. Tids- och planeringssystemet TES som användes i ena kommunen bidrog till sämre arbetsmiljö för omvårdnadspersonalen och påverkade personcentrerad vård negativt. Slutsats Erfarenhet, reflektion, kompetens, personkännedom och samordnade insatser från hela bårdteamet krävs för att skapa personcentrerad omvårdnad hos äldre personer med demenssjukdom som har sömnproblem.