Motiverande samtal vid depression och ångest hos vuxna : en litteraturöversikt

Detta är en Kandidat-uppsats från Sophiahemmet Högskola

Sammanfattning: Bakgrund: Allt fler människor upplever ett försämrat psykiskt välmående och drabbas av psykisk ohälsa. I Sverige står psykisk ohälsa bakom den största anledningen till långtidssjukskrivningar. Sjukdomstillstånd som depression och ångest orsakar stort lidande både för individen, men får också stora konsekvenser för samhället i form av minskad produktivitet och ökade kostnader. Sjuksköterskans arbete att främja hälsa och minska lidande möjliggörs av ett personcentrerat synsätt där patienten med sin unika berättelse står i fokus. Att respektera patientens livsberättelse och autonomi är förenligt med samtalsmetoden Motiverande samtal (MI) där målsättningen är att framkalla livsstilsförändringar hos patienten på ett empatiskt och respektfullt sätt.  Syfte: Syftet var att beskriva betydelsen av motiverande samtal vid ångest och depression hos vuxna utifrån ett omvårdnadsperspektiv Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes och baserades på 15 vetenskapliga artiklar av kvantitativ och kvalitativ design. Artiklarna eftersöktes med hjälp av relevanta sökord i databaserna PubMed, CINAHL och PsycINFO för att därefter kvalitetsgranskas med Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. Vidare analyserades artiklarna med hjälp av integrerad analysmetod som resulterade i en sammanställning av tre övergripande kategorier. Resultat: Som resultat av litteraturöversikten framträdde tre kategorier; resultat av MI i samband av depression och ångest, partnerskap i samband med MI som omvårdnadsåtgärd samt förutsättningar för att MI ska fungera. MI är en metod under utveckling och resultaten visade på varierande betydelse och utfall huruvida MI fungerar för både patient, terapeut, organisation samt för samhället i stort. Slutsats: Slutsatsen tyder på att MI kan användas för att lindra vissa ångest- och depressionssymtom samt för att framkalla motivation till livsstilsförändringar hos patienter. Däremot är metoden inte alltid framgångsrik. Resultatet tyder vidare på att MI som metod passar väl ihop med personcentrerad vård som kan stärka sjuksköterskans arbete i att skapa en god och jämlik allians med patienten.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)