På lika villkor? En kritisk granskning av KOS-reglernas tillämpning

Sammanfattning: Reglerna om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet i 3 kap. 27–32 §§ konkurrenslagen (2008:579) (KOS-reglerna) ska motverka den konflikt som kan uppstå när en offentlig aktör bedriver näringsverksamhet i konkurrens med privata aktörer. Den centrala bestämmelsen i 3 kap. 27 § konkurrenslagen (konfliktlösningsregeln) innebär i korthet att en domstol kan förbjuda den offentliga aktören från att uppträda på ett sätt som inverkar negativt på konkurrensen. Sedan regelverket trädde i kraft år 2010 har Konkurrensverket mottagit över 400 tips och klagomål om konkurrensbegränsande offentlig säljverksamhet. Trots detta har endast sju ärenden prövats i domstol varav förbud har meddelats i tre fall. I uppsatsen studeras de mål där reglerna har tillämpats. Uppsatsen syftar till att ställa rättstillämpningen mot regelverkets bakomliggande syfte, så som det kommer till uttryck i förarbetena, för att undersöka om tillämpningen medför att regeln ger det skydd som lagstiftaren avsåg. Med fokus på konfliktlösningsregelns konkurrensbegränsningsrekvisit och på avgränsning av den relevanta marknaden genomförs en kritisk granskning av hur rättstillämpningen påverkar det skydd som regeln ger i praktiken. Utifrån ett internrättsligt perspektiv undersöks även huruvida rättstillämpningen medför att reglerna ger det skydd som lagstiftaren avsåg. Slutsatsen dras att den faktiska tillämpningen inte alltid överensstämmer med den tänkta tillämpningen, men det är oklart om detta får effekt bortom de enskilda fall där konfliktlösningsregeln har prövats. Genom att väga in hur Konkurrensverket anpassar sig efter domstolarna i sin tillsynsverksamhet kan det ändå konstateras att tillämpningen har medfört att reglernas utfall i praktiken, i vissa avseenden, inte motsvarar vad lagstiftaren ville uppnå. I stället ger reglerna ett snävare skydd. Detta kan i sin tur vara till nackdel för både samhällsekonomin och konsumenterna. Stötestenen i sammanhanget är omfattningen av den utredning som Konkurrensverket måste presentera för att uppnå beviskravet vid domstolsprövning.