När viljan inte räcker till : En kvalitativ studie om första linjens chefers upplevelser av arbetsrelaterade möjligheter för hälsofrämjande arbete inom socialtjänsten

Sammanfattning: Hälsofrämjande arbete är en gren inom folkhälsoarbete. Arbetsplatsen är en arena som kan agera som stödjande miljö och där hälsofrämjande arbete kan bedrivas. Hälsofrämjande arbete på arbetsplatserna inom socialförvaltningen kan bedrivas med hjälp av teorin KASAM. Detta genom att skapa förutsättningar för första linjens chefer att uppleva hanterbarhet, begriplighet och meningsfullhet i att bedriva hälsofrämjande arbete. Syftet med studien är att beskriva vilka arbetsrelaterade möjligheter första linjens chefer inom socialförvaltningen upplever att de har för att kunna arbeta hälsofrämjande för medarbetarna. Studien har en kvalitativ ansats och riktar sig till målgruppen första linjens chefer inom socialförvaltningen. Data samlades in med semistrukturerade intervjuer och sex intervjupersoner valdes ut med ett målstyrt urval. Materialet analyserades med en manifest innehållsanalys. Studiens resultat belyser att målgruppen saknar väsentliga resurser som budget, tid, kunskap och stöd för att kunna bedriva hälsofrämjande arbete gentemot sina medarbetare. Resultatet visar även att det finns en skillnad i hur hälsofrämjande arbete definieras och att det behövs en ökad acceptans av att bedriva hälsofrämjande arbete. Slutsatsen är att hälsofrämjande arbete bedrivs genom arbetsmiljöarbete, delaktighet, närvaro och att ha en helhetssyn på medarbetarna. Vitala resurser för hälsofrämjande arbete saknas och förutsättningar samt acceptans behövs.