Att samsas om samordning : En studie av bebyggelse- och transportplanering

Sammanfattning: Att en samordnad bebyggelse- och transportplanering skapas anses vara eftersträvansvärt, men det har konstaterats att det finns bristande verktyg för att en sådan planering ska kunna skapas. Denna studie har undersökt hur en samordnad bebyggelse- och transportplanering skapas samt vilka faktorer som främjar en sådan planering. Detta har gjorts genom fallstudier av två olika projekt där införandet av Bus Rapid Transit i Örebro respektive Regionalt Superbusskoncept i Östra Göinge har studerats. Av studien framkom att en grundläggande aspekt för att skapa en samordnad planering är att två eller flera aktörer är ömsesidigt beroende av varandra för att kunna uppnå sina individuella mål. Hur detta sedan har skapat en samordnad planering har skett genom att detta ömsesidiga beroende har identifierats. Studien visar att en tradition av samordning och arbetskulturer som främjar samordning, alternativt att en gemensam organisation skapas för att hantera frågor som kräver samordning ligger till grund för att möjligheten till samordning identifieras. De faktorer som visats främja en samordnad planering stämmer väl överens med teorin Co-action. Vad som även framkommit i studien är att det inte är tillräckligt att dessa faktorer uppfylls mellan organisationer, utan de behöver även uppfyllas inom organisationerna. Ytterligare faktorer som visats främja samordning är avtal alternativt stark politisk beslutskraft, långsiktighet, goda personliga relationer och stort kontaktnät, samtidighet i genomförandefasen, ett tydligt koncept samt medvetenhet om vilka formella ramverk som kan ha en påverkan på aktörernas handlingsutrymme. Slutligen är det av stor vikt att ha en förståelse för den rådande kontextens påverkan på dessa faktorer då samordning är en informell planering vilket medför att förutsättningarna och behoven av samordning kan se olika ut i varje fall.