”Nobody puts (the) Baby in a Corner” : Späd- och småbarnens plats i det familjeterapeutiska samtalsrummet

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Umeå universitet/Psykoterapi

Sammanfattning: Familjeproblem anses i de flesta familjeterapeutiska teorier uppstå i samspelet, kommunikationen och interaktionen mellan individerna i familjen. Samtal med små barn upplevs som komplicerat av många familjeterapeuter. I de flesta familjeteorier förväntas dock hela familjesystemet delta i den terapeutiska processen. Men de allra minsta barnen, de mellan 0 – 3 år, har inte den verbala förmågan eller abstraktionsförmågan som krävs för den ”traditionella” familjeterapin. Syftet med den här studien har varit att undersöka familjeterapeuters erfarenheter av att bedriva familjeterapi med späd- och småbarnsfamiljer. Hur arbetar familjeterapeuter med de minsta barnen och vilka möjligheter och hinder finns det med att arbeta familjeterapeutiskt med dessa familjer? Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta legitimerade familjeterapeuter som arbetar med späd- och småbarnsfamiljer. Resultatet visar att det bedrivs familjeterapi med dessa familjer. Terapeuterna väver in metoder i terapin som används vid samspelsbehandling, exempelvis videofeedback. Flera av terapeuterna uttrycker dock oro över att den familjeterapeutiska kunskapen alltmer försvinner från de mottagningar dit småbarnsfamiljer kommer för att få hjälp. Ett sätt att lyfta fram familjeterapin skulle kanske kunna vara att tydligare stå för och visa att det är familjeterapi som är den behandlande insatsen.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)