Hur ett certifieringsorgan kan bidra till en hållbar värdekedja : en fallstudie om Svenskt Sigills nya certifiering

Sammanfattning: Med miljöföroreningar och överfisket i världshaven står fiskbranschen inför stora utmaningar för att ställa om till ett mer hållbart fiske. Landbaserade system för fisk- och skaldjursproduktion är en relativt ny produktionsform som uppkommit där systemen har en uppbyggnad likt ett kretslopp. Systemen är effektiva, hållbara och har en minimal negativ påverkan på miljön. Fiskbranschen är en relativt oreglerad bransch med bristande riktlinjer och lagar jämfört med andra animalieproduktioner både i Sverige och globalt. Därför utvecklar Svenskt Sigill en IPstandard för landbaserad fisk- och skaldjursproduktion som ger producenter möjlighet att kunna certifiera sig och märka sina produkter med Svenskt Sigill. Detta kommer skapa riktlinjer, ett ordentligt regelverk och ge konsumenter ett hållbart alternativ av fiskkonsumtion. I och med denna nya certifiering kommer många aktörer bli inblandade. Hur Svenskt Sigill förhåller sig till de andra aktörerna i denna utveckling intresserade uppsatsförfattarna. En miljömärkning på en produkt skapar ett mervärde hos konsumenterna som ökar betalningsviljan på produkten. Detta mervärde utvecklas i varje del av en värdekedja som består av flera aktörer. Syftet med denna studie är då att utveckla och förstå rollen av certifierande organ i utvecklingen av mer hållbara värdekedjor. För att kunna besvara frågeställningarna i denna kvalitativa fallstudie har representanter från Svenskt Sigill, Axfood, Coop och ICA intervjuats. Svenskt Sigill är ett certifierande organ som kontrollerar och utvecklar standarder inom livsmedel och blommor. Axfood, Coop och ICA är aktörer inom dagligvaruhandeln som tillsammans har marknadsandelar motsvarande ca 90 %. För att uppnå syftet har en teoretisk syntes gjorts som kopplar hållbar utveckling med företagsekonomiska teorier kring värdekedja och marknadskanaler. Resultatet visar att Svenskt Sigill har fått förfrågningar att göra en certifiering av landbaserade system för fisk- och skaldjur, från både producenter och handeln. Detta betyder att fallstudien inte visar sig överensstämma med den traditionella modellen av marknadskanaler. Istället visade sig marknadskanalen ha en mer dynamisk utformning där det sker ett samspel mellan aktörerna. Att ha ett certifierande organ likt Svenskt Sigill i en värdekedja gör att den blir mer dynamisk och frångår sin traditionella linjära form. De verkar som en kontrollerande tredje part samtidigt som de sammankopplar handeln med producenter och till viss del konsumenter.