Från Kunskap till Styrka : Professionsutvecklingen av yngre officerare i armén

Detta är en Kandidat-uppsats från Högskolan i Halmstad/Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap; Högskolan i Halmstad/Akademin för ekonomi, teknik och naturvetenskap

Sammanfattning: Utbildingen av officerare är och har alltid varit ett omdiskuterat ämne. Sedan reformationen av officersutbildningen till Officersprogrammet för drygt tio år sedan – vilket för första gången även gav den nya fänriken akademisk kandidatexamen i krigsvetenskap – har den här frågan återigen aktualiserats. Akademiseringen tillförde en viktig och saknad aspekt till professionen men utlåtanden från officerskåren har varit att utbildningen är för generell och att fänriken inte kan något när denne kommer hem.   Under samma tidsperiod har Försvarsmakten och armén genomgått stora förändringar. Omställningen från invasionsförsvar till insatsförvar har fullföljts, värnplikten avskaffades och anställda soldater och förband blev en ny verklighet. Som om inte detta räckte har fokus inom samma tidsperiod återigen svängt; nu med nationellt försvar i centrum och med en återinförd värnplikt och planerad tillväxt av Förvarsmakten som följd.  Den här studien undersöker om den nyutexaminerade fänriken erhållit rätt förutsättningar att klara av det arbete som hen förväntas göra. Genom att utgå från att Officersprogrammet är en ny utbildning med andra för- och nackdelar än de tidigare officersutbildningarna fokuserar den här studien på mottagandet vid förbanden. Är det i själva verket utbildningen det är fel på eller är det just förväntningarna på den nye officeren? Ges fänriken möjlighet att omsätta teoretiska kunskaper till praktiska färdigheter?   Studien indikerar att omhändertagandet av nyexaminerade officerare under den föregående tioårsperioden präglats av en brist på struktur och systematisering. Ett alltför stort fokus på kortsiktiga mål och en bortprioritering av professionsutvecklingen har påverkat officersprofessionen negativt. Armén och förbanden har under senare år förbättrat sin systematisering men behöver bli ännu bättre på att prioritera professionsutvecklingen. Armén bör utveckla en gemensam struktur för lärlingstiden för nya fänrikar genom att formalisera handledning och tydligare systematisera personalplaneringen. Den samlade utbildningen av officerare och professionsutvecklingen bör betraktas som en helhet, annars riskerar professionen att fortsätta påverkas negativt och tillväxt med kvalitet kommer inte vara möjlig.  Studiens övergripande insikt är att det inte nödvändigtvis är utbildningen det är fel på, utan snarare hur omsättningen av utbildningen från teoretisk kunskap till praktiska färdigheter omhändertas inom stridskraften och förbandet.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)