Barriärer hos vårdpersonal mot att göra orosanmälan vid misstanke om att barn far illa : En integrerad litteraturöversikt

Sammanfattning: Barnmisshandel är ett samhällsproblem i Sverige men även globalt.  Trots att det i flera länder är lagstadgat att vårdpersonal ska anmäla misstanke om att ett barn far illa finns det ett stort mörkertal som aldrig anmäls inom vården. Misshandel påverkar barnets utveckling negativt samt att det kan ge konsekvenser för barnet resten av livet, vilket i sin tur leder till stora kostnader för samhället. Syftet med denna studie var att sammanställa kunskap om vilka barriärer vårdpersonal har att göra en orosanmälan i samband med misstanke om att barn far illa. En integrerad litteraturöversikt gjordes där 12 artiklar som svarade mot syftet analyserades enligt Whittemore och Knafls (2005) analysmetod. I resultatet framkom fem kategorier om barriärer. Dessa var barriärer som grundas i olika grader av acceptans, barriärer som grundas i brister i lagen, arbetsplatsen samt kunskapen, barriärer som grundas i individuella osäkerheter samt svåra känslomässigt laddade fall, barriärer som grundades i bristande samarbete och stöd och barriärer som grundades i en rädsla för eventuella konsekvenser. Vårdpersonal ansåg att bristande riktlinjer, bristande kunskap om lagen, identifierings- och anmälningsprocessen samt om ämnet barnmisshandel var en barriär. Vårdpersonalen upplevde även osäkerhet om sina egna bedömningar och bristande samarbete mellan vårdpersonalen socialtjänsten som barriärer mot att anmäla sin oro gällande barn. Genom att förtydliga och utveckla riktlinjer samt utveckla utbildningen för vårdpersonal inom ämnet barnmisshandel kan vårdpersonal känna sig tryggare med att göra orosanmälningar. Detta kan leda till att de utsatta barnen och familjerna får hjälp tidigare.