Läkares nattjour under jourvecka: Effekter avseende kognitiv funktion, riskutsatthet samt psykosocial och psykosomatisk belastning

Sammanfattning: Merparten studier som har undersökt hur nattjour påverkar prestation, hälsa och säkerhet, har genomförts i USA där det är vanligt med mycket långa arbetsveckor och arbetspass. Aktuell studie avsåg undersöka effekter av nattjour beträffande kognitiv funktion, riskutsatthet och belastning, under förhållanden representativa för svensk sjukvårdsorganisation. I studien deltog 30 läkare i södra Sverige, huvudsakligen verksamma inom internmedicin, barn- och ungdomsmedicin samt kirurgi. Varje läkare genomgick neuropsykologisk testning i direkt anslutning till avslutad nattjour respektive traditionellt dagpass. Resultatet visar att jourvecka med skälig arbetsvecka (M = 47 timmar) och relativt kort nattjour (M = 13 h), är förenad med signifikanta nedsättningar i exekutiv och psykomotorisk funktion, som bedöms ha relevans för läkares patientarbete. Däribland uppmärksamhet, arbetsminne, kognitiv flexibilitet, visuell avsökningsförmåga, informationsbearbetningshastighet, inhiberingsförmåga och öga-hand-koordination. Övergripande exekutiv funktion försämrades med närapå en standardavvikelse. Vidare fanns en tendens till högre andel okorrigerade fel på neuropsykologiska test i anslutning till nattjour. Läkarnas självskattning indikerar att nattjour kan vara förenad med potentiell patientsäkerhetsrisk och ökad riskutsatthet för läkaren själv. En ur hälsosynpunkt ogynnsam ”isospänd” arbetsmiljöprofil skattades vanligare i samband med nattjour. Läkare rapporterar en hög grad psykosocial och psykosomatisk belastning till följd av nattjour och sömnstörning var mycket vanligt. Individuella faktorer såsom könstillhörighet, ansvarsgrad för andra och huruvida läkaren har barn eller inte, kan delvis predicera utfallet