Att (inte) utveckla sitt skrivande : En intervjustudie av lärares och elevers syn på skrivundervisningen på gymnasiet för elever med dyslexi

Detta är en Uppsats för yrkesexamina på avancerad nivå från Stockholms universitet/Specialpedagogiska institutionen

Författare: Ellenor Öström; [2017]

Nyckelord: ;

Sammanfattning: Syftet med denna studie är att undersöka hur elever med dyslexi upplever sina möjligheter att utveckla sitt skrivande inom svenskämnet på gymnasiet, samt hur svensklärare ser på sina möjligheter att ge eleverna rätt stöd i deras skrivande. Undersökningen är en kvalitativ studie och ansatsen är fenomenologisk. Studien baseras på halvstrukturerade intervjuer med sex svensklärare från olika skolor i olika delar av Sverige, samt sju gymnasieelever som samtliga går på olika skolor i en storstadsregion. Fyra huvudteman kan identifieras utifrån intervjumaterialet: att (inte) vara medveten om sitt skrivande; (önskan om/vikten av) en tydlig skrivundervisning; att lära ensam eller tillsammans med andra samt bristen på specialpedagogisk kunskap.   Resultatet visar att eleverna efterfrågar en tydligare skrivundervisning där de får stöd att nå en verklig förståelse för de komplexa skrivuppgifter som de ställs inför på gymnasiet. Många gånger upplever de att de står ensamma inför att tolka hur de ska hantera sitt skrivande och att de därför gärna vill skriva hemma där de har större möjligheter att få hjälp. De saknar en nära dialog med sina lärare och de flesta elever upplever inte att de har utvecklats som skribenter. Vidare visar resultatet att de elever som inte har ett metakognitivt förhållningssätt till sitt lärande och sitt skrivande behöver få stöd att utveckla självreglerande strategier. Det framkommer att de elever som upplever att de utvecklas också är de elever som har detta metakognitiva förhållningssätt. Lärarna i studien har ett intresse för att arbeta med elever i behov av stöd och menar att de lägger ned mycket tid och personligt engagemang för att kunna arbeta utvecklande i klassrummet. Det framkommer dock att de många gånger upplever att de står ensamma i detta arbete, att de inte har all kompetens de skulle behöva och att de specialpedagogiska resurserna på de skolor de arbetar inte är tillräckliga. Lärarna menar att elever med dyslexi inte får det stöd de är i behov av för att utveckla sitt skrivande.

  HÄR KAN DU HÄMTA UPPSATSEN I FULLTEXT. (följ länken till nästa sida)