Unasur - vilka förutsättningar finns för en framgångsrik regionalisering? : En analys av trettiosex intervjuer med sydamerikaner

Sammanfattning: Regionalisering är en av de viktigaste trenderna i global politik sedan Kalla Krigets slut. De många sydamerikanska länderna som valt och återvalt vänster- och centervänsterpresidenter beslutade sig 2008 för att skapa en union i enlighet med den Europeiska Unionen. Det är statsvetenskapligt relevant att studera detta fenomen, eftersom det inte bara förändrar Sydamerikas förhandlingsläge visavi „nord‟, utan också har potential att förändra alla fattiga regioners förhandlingsläge.Sydamerika har i stort en gemensam kultur, historia, språk, religion och etnisk sammansättning – ändå har kontinenten historiskt plågats av gränsstrider och konflikter, ofta med nationalistiska förtecken. Men demokratierna i de flesta av de sydamerikanska länderna är unga. Ett ökat inflytande för medborgarna i Sydamerika skulle ge dem en större chans att utöva den slags regionalisering de vill ha. Medborgarna är aktörer som kan påverka de politiska strukturerna genom strategiska handlingar. Den här uppsatsen har haft för avsikt att kartlägga de sydamerikanska medborgarnas åsikter i etableringen och konsolideringen av Unasur, och ge en bild av möjligheter och försvårande omständigheter för regionalisering.Då medborgarnas åsikter stått i fokus för studien användes kvalitativ psykosocial intervjumetod, vilken syftar till att låta respondenterna associera fritt kring en rad teman eller frågor, för att låta dem tala med egna ord om sådant de själva finner viktigt. Intervjuer gjorde med trettiosex respondenter från Colombia, Ecuador och Peru, där respondenterna tillsammans utgjorde en teoretisk mättnad för de olika diskurser som antogs finnas i regionen. Genom NRA-teorin framtogs tre generella teman som ansågs vara viktiga för regionalism. De grundar sig i en föreställning om att regionalism är en social konstruktion som sker genom en historisk process. Respondenterna intervjuades om sina åsikter kring Unasur, sin syn på medborgerligt deltagande och en sydamerikansk identitet.Respondenterna ville gärna se Unasur lyckas. Många trodde att det var oundvikligt, eftersom folken var lika, eller till och med endast artificiellt uppdelade. Andra ansåg det omöjligt på grund av nationalism och de historiska (och nutida) konflikterna. Konflikterna hade skadat förtroendet mellan länderna, men vissa menade att konflikterna endast funnits på politisk elitnivå och inte förankrat hos folket. En del respondenter såg det som en möjlighet att bli fri amerikanskt inflytande i regionen medan andra såg det som ett hot att mista amerikanskt stöd och „utveckling‟. Att unionen idag har en stark vänsterorientering kunde anses som hämmande för höger- eller proamerikanska stater. Viktigt för framtida förtroende i unionen var konkreta resultat, såsom fullföljandet av planerna på en gemensam centralbank. Uppfattningen av demokratierna var att anse som mycket dålig – stort misstroende fanns mot politiker och många ansåg det svårt eller omöjligt att delta i det politiska livet. Icke desto mindre var presidenternas politik (inklusive stöd eller skepticism mot Unasur) uppmuntrad av folket, om presidenten var populär. Andra menade att just presidenterna – på grund av polemiska inställningar eller inkompetens, utgjorde själva bromsklossen för Unasur. I många fall var de inrikespolitiska problemen så svåra att de i allt prioriterades före regionalisering. Unasurs största styrka var emellertid att finna i den starka sydamerikanska gemenskapen, även om den också motsades av vissa respondenters xenofobi eller ilska43över historiska oförrätter. Vissa menade att det finns djupa ideologiska skillnader vilka övergick den gemensamma identiteten.Mot bakgrund av respondenternas svar och med stöd i det teoretiska ramverket antogs därför att ett fokus på större medborgerligt deltagande i de politiska processerna var av stor vikt. Korruption och valfuskliknande beteende behövde minskas, och presidenterna agera mindre självsvåldigt. Det starka stödet för regionalisering skulle kunna översättas i hanteringen av mindre svåra frågor som kan ge konkreta resultat, och det är viktigt att föra alla konflikter och förhandlingar till Unasur, bland annat för att ge den uppmärksamhet medialt. Den kollektiva självbilden måste stärkas och omformuleras till en regional diskurs.