Barns perspektiv på framtidens resor med autonom buss

Sammanfattning: Barns mobilitet och möjlighet att på egen hand ta sig runt i staden har minskat och begränsas idag i stor utsträckning av otrygga trafiksituationer. I och med sin begränsade oberoende mobilitet exkluderas barn från stadsrummet och dess faciliteter. Oberoende mobilitet kan relateras till flera dimensioner av barns sociala, fysiska, psykiska och kognitiva välmående. Syftet med studien är att undersöka om och på vilket sätt autonoma bussar kan bidra till barns oberoende mobilitet och med hjälp av barns upplevelser och erfarenheter bidra med insikter i detta inför införandet av autonoma bussar i städer och kollektivtrafiksystem. För att göra det besvaras frågeställningarna “Hur kan autonoma bussar i transportsystemet bidra till barns oberoende mobilitet?” och “Vilka förutsättningar är nödvändiga för att autonoma bussar ska bidra till barns oberoende mobilitet?”. Undersökningen utgår från ett fall av införande av autonoma bussar i stadsmiljö och för att besvara frågeställningarna genomfördes med elever på en grundskola fokusgrupper med syfte att inhämta deltagarnas upplevelser och erfarenheter. Resultatet tyder på att införandet av autonoma bussar i ett urbant område kan bidra till barns oberoende mobilitet på flera sätt och att bussarna har vissa egenskaper som gör att de kan anpassas till barns förutsättningar. Insikter från studien kan bidra till en förståelse för hur, från barns eget perspektiv, oberoende mobilitet kan gynnas av autonoma bussar i kollektivtrafiken, samt hur tjänsten behöver utvecklas för att anpassas till denna användargrupp när autonoma bussar i större utsträckning ska implementeras i staden.