Sjuksköterskans upplevelser av ett rapid response system och dess påverkan på patientsäkerheten : en litteraturöversikt

Sammanfattning: Akutsjuksköterskans roll är att tillhandahålla omedelbar vård till människor eller att utföra en omvårdnadsåtgärd som kan förhindra att en nödsituation uppstår. Akutsjuksköterskan ska leda, initiera och samordna patientvården. Faktorer som påverkar patientsäkerheten är ledarskapet, att arbeta i team, att arbeta evidensbaserat, kommunikation, utbildning och att arbeta patientcentrerat. Rapid response system (RRS) utvecklades för att förbättra patientsäkerheten inom akutsjukvården. Det finns fyra enheter som är grundläggande för systemet. Den afferenta komponenten som omfattar av sjuksköterskan som ansvarar för identifiering av varningssignaler för kritiskt sjuka patienter och aktivering av RRS. Till sin hjälp har sjuksköterskan ett track- and triggersystem som baseras på patientens vitalparametrar för att identifiera kritiskt sjuka patienter på avdelning. De vanligaste förekommande vitalparametrarna inom akutsjukvården är: respiration, temperatur, blodtryck, hjärtfrekvens, medvetandegrad samt urinproduktion. Den efferenta komponenten är den hjälpinsats som den afferenta komponenten tillkallar vid aktivering av RRS när avvikande vitalparametrar är observerade och genererar hög poängsumma i ett track- and triggersystem alternativt på inrådan av sjuksköterskans instinktiva känsla av att patientens tillstånd försämrats. Syftet var att belysa sjuksköterskans upplevelser av att arbeta utefter ett rapid response system och belysa dess påverkan på patientsäkerheten. Metoden som användes var litteraturöversikt. Databassökningar gjordes i PubMed, CINAHL och Web Of Science, vilket resulterade i att 16 artiklar inkluderades i studien. Inklusionskriterier som användes var att artikeln skulle vara publicerad på engelska, ’peer- reviewed’ och publicerade i vetenskapliga tidskrifter mellan år 2006–2016. En integrerad analysmetod användes för att finna likheter och skillnader i resultatet. I resultatet framkom det att RRS ökade identifieringen av kritiskt sjuka patienter och flertalet artiklar konstaterade att RRS minskade antalet hjärtstopp och oväntade dödsfall. I resultatet framkom svårigheter och begränsningar med att arbeta utefter RRS så som otillräcklig kompetens, hög arbetsbelastning och hierarki. Avvikande vitalparametrar togs mer på allvar jämfört med ”tysta” förändringar. Sjuksköterskorna aktiverade systemet på grund av oro relaterat till klinisk erfarenhet, trots att vitalparametrarna var normala RRS var till hjälp att hantera kritiskt sjuka patienter och fungerade som sjukhusets 112. Avdelningssjuksköterskorna upplevde att de mestadels fick stöttning av det medicinska akutvårdsteamet men tillfällen då sjuksköterskan upplevde otrevligt bemötande påverkade det beslutsfattandet av aktivering av RRS negativt framöver. Slutsatsen av denna litteraturöversikt tyder på att RRS främjar patientsäkerheten och hjälper sjuksköterskan i sitt dagliga arbete genom att främja säker vård. Sjuksköterskans upplevelser belyser gynnsamma omständigheter och upplevda svårigheter med RRS som kan användas till vidare forskning för att utveckla systemet.