Beskattning av den digitala ekonomin: Kan OECD leda vägen framåt? - En utredning av OECD:s förslag avseende Pillar One och Pillar Two.

Sammanfattning: Till följd av den digitala ekonomins framfart de senaste decennierna står det internationella skattesystemet inför flertalet stora utmaningar. De gällande principerna inom den internationella skatterätten har ställts på sin spets då nutidens företag i allt större utsträckning är digitala. Enligt principer inom den internationella skatterätten måste ett företag i dagsläget ha en grad av fysisk närvaro i en stat för att beskattning ska kunna aktualiseras. Ett företag är därmed enligt rådande regelverk beskattningsbart för sina inkomster i den stat där det har sin hemvist alternativt i en stat där det har ett fast driftställe. I det fall ett fast driftställe inte kan anses existera, och det inte går att fastställa ett fysiskt nexus, uteblir således beskattning. Utmaningarna som uppstått till följd av digitaliseringen utgörs bland annat av att företag kan skapa värde och generera vinster världen över utan att etablera någon fysisk närvaro i form av ett fast driftställe. Resultatet blir således att multinationella företag kan utnyttja luckorna som finns i det rådande skattesystemet och därmed bli föremål för en låg beskattning. För att kunna hantera utmaningarna som digitaliseringen har medfört har OECD tagit fram två förslag på hur den digitala ekonomin kan beskattas. Uppsatsen syfte är utreda och analysera OECD:s förslag på beskattning av den digitala ekonomin bestående av Pillar One, som innebär införandet av en ny skatterättslig nexus samt nya vinstallokeringsregler, samt Pillar Two som presenterar en global minimumskatt. Vidare analyseras förslaget avseende Pillar One mot bakgrund av gällande regler i såväl OECD:s modellavtal som i svensk intern rätt avseende fast driftställe. Inom ramen för uppsatsens syfte ryms även en kritisk diskussion angående förslagens rättsliga status i den svenska interna rätten samt en analys av Pillar One och Pillar Two i förhållande till gällande principer inom den internationella skatterätten. Slutsatserna som dras är att det internationella skattesystemet är i behov av förändring för att kunna hantera de utmaningar som den digitala ekonomin har medfört. OECD:s förslag gällande Pillar One och Pillar Two är därmed ett första steg mot en förändring av det rådande regelverk. Hur förslagen mer specifikt kommer att påverka såväl den internationella samt interna rätten är desto svårare att dra några slutsatser om i nuläget, då OECD fortfarande har en lång väg kvar vad gäller förslagens innehåll. En möjlig slutsats är att osäkerheten kring OECD:s produkters rättsliga status vid tolkning i den interna rätten kan tänkas bli större vid ett antagande av förslagen, då det i nuläget är oklart vilket rättskällevärde sådant material ska tillämpas i den svenska interna rätten. Vidare har det riktats kritik mot att Pillar One kan komma att missgynna mindre marknadsläder till förmån för större marknadsjurisdiktioner. OECD:s framtida arbete med Pillar One kan därmed komma att stöta på patrull och istället närma sig lösningen som presenterats i Pillar Two. Det kan även kritiseras att länderna vid ett antagande av förslagen riskerar att överlåta en för stor makt till OECD avseende utformandet av staters nationella skattelagstiftningar och det finns därmed en risk att staters suveränitet på skatterättens område inskränks. Sammanfattningsvis finns det ett behov av förändring vad gäller den internationella skatterätten till följd av de utmaningar som digitaliseringen har medfört. OECD:s förslag på beskattning av den digitala ekonomin är i nuläget långt ifrån färdigställda. Det får därmed antas att det kommer ta ytterligare tid för att nå konsensus bland medlemsländerna. Något som dock kan konstateras är att förändringar med största sannolikhet kommer att genomföras med utgångspunkt i OECD:s förslag för att skattesystemet ska vara bättre lämpat för att kunna hantera utmaningarna med den digitala ekonomin.