Att bemästra talkombinationer i matematik : En experimentell studie i årskurs 5

Sammanfattning: Deklarativ kunskap (automatiserade förmågor) är hierarkisk, ny kunskap bygger på redan förvärvad kunskap, och anses vara av stor betydelse för att elever inte ska hamna i matematiksvårigheter. En del i detta är att ha befäst talkombinationerna (Hudson & Miller, 2006). En annan viktig del för att lärande ska kunna ske effektivt är att eleverna känner sig motiverade. Det finns en mängd olika motivationskomponenter som ligger till grund för varje elevs unika motivation inför en uppgift. En bidragande orsak till låg motivation är om eleven känner oro inför matematikämnet samt att matematikämnet ofta inte är kopplad till samhället i stort (Boaler, 2011). Denna kvantitativa studie är av experimentell design och har till syfte att testa metoderna ÖVA och GL och bedöma vilken metod som lämpar sig bäst för att bemästra talkombinationerna inom talområdet 0–20 i addition och subtraktion. ÖVA handlar om att individuellt öva för att minnas och GL handlar i sin tur om att stärka elevernas taluppfattning med mer lärarstöd. Eleverna slumpas in i interventioner, ÖVA eller GL, som är inom ramen för RTI, response to intervention. Resultatet i vår studie visar att det inte finns några tydliga skillnader mellan metoderna ÖVA och GL men att det inte är statistiskt säkerställt på grund av att interventionerna genomfördes under en kort period och det finns ett stort antal data som saknas. Det finns däremot en ökning vad gäller prestationer och ett visst samband mellan olika motivationskomponenter och subtraktion. Träning av talkombinationer i sig är dock viktigt för elevernas framtida matematikutveckling och val av interventionsmetoder måste anpassas efter varje individ.