Barns förmåga att skilja på verklighet och fantasi

Sammanfattning: Ibland återger barn, exempelvis i förhörssituationer, otäcka berättelser om händelser som de hävdar att de upplevt, fast så inte är fallet. Möjligen anpassar barnen sig till den situation som den vuxna anger, vilket kan medföra att kriterierna för hågkomsten förändras. Syftet med denna studie var att se om aktiveringen av en kulturell stereotyp, låtsaskompisar, skulle påverka barns rapportering om låtsaskompisar i jämförelse med de som inte fick någon aktivering. Även antalet detaljer och ord i utsagorna studerades. Trettiosju stycken 6-åringar på en förskola uppdelade i två grupper deltog i studien. Sagan Alfons Åberg och hemlige Mållgan lästes för den ena gruppen. En standardiserad intervju genomfördes. Barn i båda grupperna rapporterade om låtsaskompisar och flest svar fanns oväntat i gruppen utan aktivering. Möjligen agerade försöksledaren på ett sätt som barnen ansåg vara en ny situation där nya regler och kriterier för verklighet och fantasi blev gällande.