Glöms anhöriga bort i cancervården?

Sammanfattning: Bakgrund: I Sverige är cancer en av de största folksjukdomarna. År 2011 diagnostiserades 57726 personer med cancer och bakom dessa finns anhöriga som allt för ofta glöms bort i vården. Många av de med cancer vårdas av sina anhöriga som då blir anhörigvårdare. Att få rollen som anhörigvårdare är inte en självklarhet då det faktiskt innebär en förändrad relation till den sjuke samt en förändrad livssituation för den anhöriga själv. För att kunna klara av situationen som anhörig till en cancersjuk person krävs stöd från sjuksköterskan och vården. Sjuksköterskan bör visa empati och engagemang för att kunna ge optimalt stöd till anhöriga. I sjuksköterskans uppgifter skall omvårdnad av familjen ingå vilket innebär att sjuksköterskan skall ha ett familjeperspektiv. Detta innebär att familjen skall uppfattas som en helhet bestående av individer som alla har olika behov. Som sjuksköterska är det viktigt att komma ihåg att hela familjen påverkas av sjukdomen, inte endast den sjuke. Syfte: Att belysa anhörigas upplevelser vid vården av en cancersjuk närstående samt upplevelser av sjuksköterskans stöd och hjälp. Metod: Litteraturöversikt där nio av tio artiklar hämtades från sökbasen Cinahl och en artikel hämtades från sökbasen PubMed. Resultat: Anhörigas upplevelser visade på en förändrad relation, en förändrad livssituation samt tankar kring framtiden och att vara efterlevande. Upplevelser av sjuksköterskans stöd och hjälp visade på Vikten av tydlig information, samt rollen av att vara vägledare och samtalskontakt, att uppmärksamma allas behov, att öppna upp och ge utrymme för delaktighet, sjuksköterskan och anhörigvårdaren – ett samspel samt stöd och hjälp i slutskedet. Slutsats: Litteraturöversikten har skapat en ökad medvetenhet kring att mer utbildning i vård av anhöriga behövs i dagens cancervård. Anhörigas upplevelser runt att ha en cancersjuk närstående kan påverkas av sjuksköterskors handlingar. Familjeperspektivet behöver medvetandegöras och förtydligas så att detta blir en självklar del i omvårdnadstänkandet och därmed ingå i helhetsperspektivet.