Förebyggande av hypotermi i introperativ vård : En strukturerad litteraturöversikt

Sammanfattning: Bakgrund: Hypotermi definieras som en kärntemperatur under 36 grader och är en vanlig komplikation i samband med anestesi. Hypotermi vid kirurgi är förknippat med ökad mortalitet och kan leda till komplikationer som innebär lidande, förlänger tid för återhämtning och orsakar ökade vårdrelaterade kostnader. Komplikationer på grund av hypotermi är exempelvis försämrad sårläkning, ökad risk för blödning och ökad incidens av infektioner. För många patienter innebär det ett lidande att frysa eftersom att vara kall är förknippat med känslor av utsatthet, sårbarhet och att få sämre vård. Olika metoder och hjälpmedel för att förhindra att hypotermi uppstår under anestesi finns att tillgå. I Sverige saknas specifika riktlinjer på nationell nivå. Forskning har visat att följsamheten till lokala riktlinjer är låg. Patienten behöver hjälp med att bibehålla adekvat kroppstemperatur och här har anestesisjuksköterskan en viktig uppgift. Syfte: Syftet var att sammanställa tillgängliga interventioner för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi.  Metod: En strukturerad litteraturöversikt med narrativ analys genomfördes. Informationssökning gjordes i databaserna PubMed och CINAHL.  Resultat: Tre grupper av värmebevarande metoder identifierades: aktiv, passiv och invasiv uppvärmning. Den mest förekommande metoden var aktiv värmning med forced-air warming, som också verkade vara den mest effektiva metoden för att bibehålla normal kroppstemperatur och förhindra hypotermi. Skillnaderna i effektivitet mellan metoderna varierade. Ingen aktiv eller passiv metod förhindrade hypotermi helt. Slutsats: Trots att effektiva metoder för att förhindra oavsiktlig intraoperativ hypotermi finns och används är incidensen av hypotermi hög. Ytterligare forskning behövs för att undersöka orsaker till den höga incidensen.